Backas historia

Jakt och fiske var en basnäring för familjerna under stenåldern. Det fanns gott om fisk. Bosättningar visar att man bodde här på sommarhalvåret. Under vinterhalvåret flyttade man in i landet för jakten, där det var rikligt med villebråd.
Under vikingatiden var Hisingen fortfarande delad av ett sund i nuvarande Kville-bäckens dalgång. Då var Hisingen inte en ö utan två öar. Hela det viktiga området kring Göta älvs mynning var föremål för ständiga strider mellan de tre nordiska kungadömena Sverige, Norge och Danmark.
De västra delarna av Hisingen och Backa socken var norska ända fram till 1658, Lundby och Tuve socknar blev däremot svenska i mitten av 1200-talet genom en uppgörelse mellan kung Håkon av Norge och Birger Jarl. Jarlen hade stöttat den norske kungen med soldater i Danmarks krig mot Norge och belönades därför med dessa socknar. Kvillebäcken blev då landsgräns mot Norge. Första gången Backa socken kom att anges i litteraturen var i Oslobiskopen Eysteins egendomsförteckning år 1388. Sommaren 1645 samlades norska trupper för att anfalla Göteborg. Men norrmännen avbröt sin attack, då de kommit fram till området där skansen Lejonet nu ligger. De drog sig tillbaka via en pontonbro mellan nuvarande Gamlestaden och Hisingen. Skansen skyddade denna bro. Nära vår förening ovanför kyrkan ligger "Åsen". Åren 1968-70 utförde man där arkeologiska utgrävningar, vilka resulterade i att man fann romerska gravfält. I början av 1800-talet, organiserade man jakt på både varg och björn, för att skydda boskapen i Backa. Under sockenstämmorna manades bönderna att anordna skallgång mot varg. Förmodligen har man drivit vargarna ned mot gropar. Några av dessa gropar upptäcktes i början av 1970-talet, vid nya Fridhems kyrkogård. Backa kyrka har haft två föregångare. Den första kända, en stenkyrka, tillkom troligen på 1200-talet. Den nuvarande kyrkan byggdes 1864-65, efter bohuslänsk 1700-tals arkitektonisk tradition, den renoverades sedan år 1934. Det äldsta föremålet är den stora dopfunten av täljsten, troligen ända från 1200-talet.
I "Bohusläns historia och beskrifning" (Holmberg 1867) står: "Icke olämpligt tillägnar man denna lilla trakt namnet av Hisingens trädgård." Jorden här är bördig, och att man länge odlat på dess marker. Backabönderna har vardera haft 8-20 hektar odlad jord, med en rad olika grönsaker. Hisingen har genom tiderna varit ett av Bohusläns bästa jordbruksområden, därför var boendebebyggelsen ursprungligen tät här. Backa kommun hade inkorporerats med Göteborgs stad 1948 men det var först under 1960-1970-talen som Backalandskapet förändrades drastiskt. När Backa norr om Brunnsbo skulle bebyggas i slutet av 60-talet och i början av 70-talet blev det i huvudsak HSB Göteborg och Riksbyggen som fick uppdraget att bygga på höger sida av Litteraturgatan. Riksbyggen byggde Sagogången och Bostadsbolaget fick också ett område i anslutning till Selma Lagerlöfs torg. HSB Göteborg startade tre bostadsrättsföreningar Backa, Backadalen och Bäckebol. I stadsplanen för Backadalen föreskrevs att den bäckravin som går genom föreningen skulle bevaras. Det går lätt att utläsa dess väg ner mot Göta älv genom att följa dess dalgång som går i meandrar genom Bostadsrättsföreningen Backadalen. När området byggdes rann det fortfarande en bäck i ravinens botten. Delar av bäcken går nu i kulvert, men går i dagen längs ner i området mot motorvägen. På sina platser där gång och cykelvägar korsar, har man i stället för att bygga broar, fyllt upp delar av ravinen, vilket gör att den som inte vet kanske inte heller uppfattar detta som en sammanhängande dalgång. För två tusen år sedan var det inte en bäck utan snarare en flod som drog fram där Backadalen nu ligger. Bredden på ravinerna visar detta.