Britta- Lenas bin

Biåret 2019 började rätt tufft. Egentligen så började biåret redan under sommaren 2018. Den kommer vi nog alla ihåg. Den var varm. Riktigt varm. Det fick till följd att det mesta i blomsterväg hade redan blommat färdigt i början/mitten av juli. Och då blev konsekvensen den att bina inte hittade mat för att föda upp nya bin. Vilket i sin tur ledde till att de bin som skulle fötts under augusti och september aldrig ”blev till”. Och om vi fortsätter den kedjan så fanns det inga eller väldigt få bin i flera samhällen våren 2019 och då inga bin kunde ut och flyga på våren så dog dessa samhällen helt enkelt.

Det kallas på bispråk för vinterförluster. Och i vår geografiska närhet var det mycket vinterförluster bland biodlarna. På Britt-Lenas väg så var ett samhälle mycket nära att gå under, men då det andra samhället hade klarat sig bra så kunde jag ta ramar med larver (nya bin) från det samhället och flytta dessa till det svaga samhället. Så efter några sådana flyttar tog sig även det svaga samhället och blev riktigt fint under sommaren och gav även en del honung.

Men för att gardera inför nya möjliga tuffa tider så ställde jag upp även ett tredje samhälle på platsen. Dessa tre samhällen gav mindre honung än vad ett ”normalår” brukar göra. Även detta skyller vi biodlare på sommaren 2018 och en kall maj 2019. Det var först i juni 2019 som bina kunde börja generera något överskott. Det som vi honungsälskare kan dra fördel av.

Sammanfattningsvis så var 2019 ett, för många biodlare, både ett tufft år då många bisamhällen dog och ett år då det inte blev så mycket honung över till människan. En biodlare jag talat med som har hållit på i över 30 år berättar att han aldrig tidigare haft vinterförluster och aldrig fått så lite honung som detta året.

Så biodlarens liv är omväxlande. Man vet aldrig hur det kommande året ska utveckla sig då biodling väldigt mycket är väderberoende.

Men jag ser fram emot 2020 och att återigen få gå och prata med bina.

 /Lennart Sekander