Var ska vattnet ta vägen? Testbäddar för utvärdering av dagvattenanläggningar

Dagvatten är namnet på det tillfälliga vatten som kommer från nederbörd eller liknande och som hamnar på konstruktioner som stadsmiljö eller vägar utan möjlighet att infiltrera ner i marken.

– Traditionellt har man snabbt avlett dagvattnet via väg- och markbrunnar i ledningar under mark. Antingen tillsammans med avloppsvattnet till reningsverket eller separerat i egna ledningar, oftast då orenat, direkt ut till en å eller sjö, säger Helene Sörelius.

Men i takt med att städerna växer och förtätas i kombination med klimatförändringar, med ökade regnmängder till följd, blir det mer dagvatten som behöver tas om hand. Vilket sätter dagens befintliga system under hård press.

– Det här är en av de stora utmaningarna för framtidens städer, men också på många håll även för de befintliga städerna. I fler och fler kommuner blir översvämningar ett återkommande problem. Vi måste fortsätta forska kring en effektiv och hållbar hantering av dagvatten eftersom dagens utmaningar inte kan lösas enligt samma metoder som tidigare, säger Helene Sörelius.

På HSB Living Lab testar man nu effektiviteten i olika lösningar ovan mark. Regnvattnet som landar på huset mäts och leds ner till två så kallade testbäddar som står utanför huset. I testbäddarna om 16 kubikmeter kan man testa och utvärdera olika lösningar för fördröjning och även för rening av dagvatten. Man testar bland annat "raingardens". På svenska kallas det biofilter. Det är en grön lösning där det också är odlingar högst upp vilket ger både en bättre trivselmiljö och en förbättrad reningsfunktion.

– Många är intresserade av det vi gör, både de redan frälsta inom vår bransch, men också andra som vi i vanliga fall inte brukar nå med vår forskning. Att forskningen sker på HSB Living Lab ger oss möjlighet att kommunicera och visa upp vår forskning och tekniska lösningar för till exempel bygg- och fastighetsbranschen. Detta är otroligt viktigt för vårt projekt eftersom vi alla måste samarbeta i framtiden om vi ska kunna lösa problemen vi står inför, säger Helene Sörelius.

Det finns också flera organisatoriska faktorer som projektet adresserar och försöker ta fram metoder för att hantera. Det gäller till exempel avsaknaden av nationella rikt­linjer för de krav som bör ställas på hanteringen av dagvatten, vikten av att få upp frågan kring dagvattenhantering tidigt i planeringsprocessen och svårigheterna i det nödvändiga förvaltningsövergripande samarbetet.

– Det kanske finns gröna ytor bredvid en väg, men om vägen har byggts nersänkt med höga trottoarkanter kan vattnet ändå inte rinna dit, säger Helene Sörelius.

En lösning som projektet utreder är möjligheten att utveckla en standardiseringsmetod eller en certifieringsmetod för dagvattenlösningar. Ska kommunerna investera i hållbara lösningar måste de kunna visa att det har effekt.

Från Göteborgs Stads sida är man mycket intresserade av forskningen kring dagvatten.

– Det är ju så att den här staden tidvis är drabbad av ganska mycket vatten, säger Lena Blom på Kretslopp och vatten, som är förvaltningen för vatten och avloppsvattenhantering i Göteborgs stad.
– Därför har vi gått in och bidragit i detta projekt. För oss är det väldigt intressant att vara med och utveckla metoder för att kunna fördröja vattnet lokalt.