Sommaren 2020 undersöks Borstahusen utanför Landskrona, en gång i tiden en havsvik och våtmark. De äldsta mänskliga spåren i området är cirka 9 500 år gamla. Men först under bronsåldern började människor använda platsen i större omfattning, vilket fynd av härdar, kokgropar, keramik och vackra flintredskap visar.
Under jägarstenåldern, cirka 7500-4700 f. Kr, var Borstahusen en del av en grund havsvik eller lagun, en idealisk plats för de tidiga människorna i området att bosätta sig på. Kanske användes det under kortare perioder för tillfällig jakt och fiske. Områdets läge nära havet, med ett genomkorsande vattendrag (numera Säbybäcken) och tillhörande våtmark, har varit attraktivt under långa tidsperioder. Det exakta avståndet till kusten har varierat över tid beroende på skiftande havsnivåer. Våtmarken har också ändrat karaktär genom årtusendena, från kärr till lagun och periodvis har den varit helt uttorkad.