Maj-Britt Hellström är unik på många sätt, en vital kvinna som fyller 90 år nästa år (2015) och har senare samma år bott 70 år i Brf Kullen, Bomansgatan 22 i Västerås!! I anslutning till ett gemensamt adventskaffe i föreningslokalen bad jag om att få intervjua Maj-Britt den 31 november.
Maj-Britt är född i Fagersta som sina föräldrars andra barn. Hon har haft en 16 år äldre syster.
Familjen bodde i villa, och Maj-Britt hade en lekstuga på tomten. Minnen från barndoms- och ungdomsåren är mest ljusa och positiva. Hon hade bra föräldrar, mamman skötte hemmet, pappan arbetade på Fagersta Bruk. Maj-Britt trivdes bra i skolan och hade många kamrater. Hon gick folkskolan med fortsättning, 7 år totalt. Det var inte lätt att få arbete, därför startade hon en damfrisering hemma. År 1943 träffade hon sin blivande man Åke på dans i Folkets Park i Fagersta. Åke gjorde sin militärtjänst och i beredskapstider var han inkallad 2,5 år som furir. Paret gifte sig den 4 november 1945 och flyttade in i en etta på Bomansgatan22, bostaden omfattade ett rum och kök med matrum. Det rådde brist på bostäder. Åkes pappa hade kontakter på HSB och lyckades få tag i ettan. Insatsen var 900 kronor och betalades med sparade pengar. Till en början hade paret inget kylskåp utan förvarade maten i källaren. Åke arbetade som ritare på Asea. Med sparmedel kunde paret år 1947 köpa ett kylskåp. Maj-Britt arbetade med damfrisering även i Västerås, senare på Konsums mjölk- och speceriavdelning, på Tipstjänst i några år och sedan 25 år med kontorsarbete på Mälarenergi.
År 1953 flyttade paret en trappa ner i 22:an i 2 rum och kök, som kostade 600 kronor extra i insats. Bostadsbristen varade länge och många familjer hade knapert. Många hyrde ut sovrummet i 2-rummaren.
Hur var det, hur såg det ut i omgivningen?
E18 fanns inte. Runt husen var det skog. På vintern satte man på sig skidor vid husgaveln och gav sig ut. Sommartid torkade man tvätt ute på linor mot nuvarande E18, kvinnorna satt ofta där och handarbetade. Tvättmaskin fanns endast i 26:an. I varje hus fanns s k pannmur som man kunde koka tvätt i. Det var mödosamt på grund av att det heta vattnet inte kunde tappas av utan var tvunget att ösas ur.
I 22:ans gavel (nuvarande damfrisering) fanns det mjölk- och brödaffär.
Villorna fanns omkring, byggda på 20-talet. Kristiansborgsallén fanns men var smalare. I skogen rann Persbobäcken som senare grävdes ner under E18.
Vilket årtionde har varit trevligast?
På 50- och 60-talen bodde många barnfamiljer inom Kullen, det var mycket liv. Människorna umgicks mera och grannarna kände varandra. Succesivt försvann barnfamiljerna, behövde större bostad. Många som växt upp på Bomansgatan känner igen Maj-Britt på stan och hälsar. Det tycker hon är trevligt. Maj-Britt tycker om barn och umgås numera med systersonens barn och barnbarn.
Under årens lopp har många duktiga personer suttit i styrelsen. Många sysslor och uppgifter löstes med egna krafter.
Efter rotrenoveringen i början av 90-talet har t ex tvättstugorna blivit riktigt bra, och omgivningarna mycket trevliga.
Något som kunde ha varit/vara bättre?
Under många år hade HSB hand om skötseln av trädgården. Då var det mycket klagomål och många tyckte att HSB lyssnade dåligt.
Många av ungdomar bland dagens boende hälsar inte. Kontakten grannar emellan har blivit sämre med undantag Maj-Britts egen trappuppgång, där hon har bra grannar och god kontakt.
Vad är det bästa med Kullen och Bomansgatan?
Visst har Åke och Maj-Britt under årens lopp tittat på andra boendealternativ, t. ex. radhus. De har dock alltid vid hemkomsten konstaterat ”men vi har det ju så bra”. Paret trivdes med sin lägenhet, omgivningarna, och den välskötta bostadsrättsföreningen. Så någon flytt har aldrig blivit aktuell, inte heller senare när Maj-Britt bor själv efter Åkes död år 2002.
Maj-Britt anser också att det bästa är att de valde en insatslägenhet i stället för att hyra. ”Pengarna är kvar och med vilken fantastisk ränta.”
Önskar Maj-Britt allt det bästa!
Raija Metso Korpela, ordförande i Brf Kullen