Hildas nära historia

I slutet av 1971 gjorde ”fastighetsstyrelsen” en sammanfattning av det första ett och halvt året av Hildas historia. ”Fastighetsstyrelsen” var den beteckning som användes för föreningens styrelse under de första åren.

I sammanfattningen berättar styrelse med viss stolthet att efter ett tips från en kvinnlig medlem så har tvättkorgarna i tvättstugorna försetts med hjul. Dessutom hade styrelsen sett till att bygga mopedboxar i låghusens källare.

– Vi kom underfund med i ett tidigt stadium att flera medlemmar har mopeder som inte fick vara ifred utomhus, skriver ”fastighetsstyrelsen” i informationen till medlemmarna.

För att minska kostnaderna för sophanteringen köpte föreningarna – Hilda, Ida och Arvid – gemensamt fyra traktorer med vagnar för att köra ut soporna till sopbilarna. För att slippa hyra och olägenhet med containrar för grovsopor lanserade vicevärden en okonventionell lösning:
– Vi har låtit göra hål i garagetaket och färdigställt soprum i garagen där vi i framtiden ska kasta vårt skrymmande avfall.

Till jul 1971 kände styrelsen att förhållandena inom föreningen började stabilisera sig. Ändå fanns det en del frågor kvar att lösa: mopedåkning inom området: trädgårdsanläggningen som barnen är ovarsamma med, biltrafik inom området som ger knäckta plattor och beläggning som sätter sig, cyklar som är uppställda framför entréerna, medlemmarna glömmer att stänga garagedörrarna och i tvättstugorna är det dålig ordning med lämnade tomma tvättmedelskartonger.

Vissa problem består över tiden. Annat som inte förändrats mycket under de senaste fyrtio åren är massmedias roll i Rosengård. Men kanske var det trots allt värre då i början och mitten av 1970-talet.

– Osakliga debatter och reportage har förföljt många bostadsområden i Malmö. Man sprider orättvisa bedömningar om Rosengården, vi som bor här har säkert en annan uppfattning, men det är rätt sällan man frågar oss.
– När det drar ihop sig till debatt i TV, då är ingen från Rosengården med, skriver styrelsen i sin information till medlemmarna på våren 1973.

I samma nummer berättar styrelsen att ett trettiotal lägenheter bytt ägare.

Hildas ekonomi undre de tre första åren var negativ – minus knappt 1,5 miljoner kronor. Därmed var det dags att höja avgifterna. Styrelsen beslöt därför på sitt möte 7 juni 1973 att höja med 50 öre per kvadratmeter. För en 2-rumslägenhet innebar det en avgiftshöjning med 29,75 kronor per månad. Fyrorna fick en höjning med 47,50 kronor per månad.

Lösningen för att balansera budgeten var dels avgiftshöjningen och dels att få samtliga garageplatser uthyrda och därmed även full intäkt på garagen.

Uppenbarligen var slitaget under de första åren hårt. Därför beslöt styrelsen i maj det här året att snygga till trapporna i höghusen. Uppsnyggningen innebar tvätt av väggar, och att beläggningen på väggarna reparerades. Totalt var det tretton trappor som behövde rustas upp.

Då som nu var det aktuellt att starta fritidsaktiviteter. Då riktade sig fritidsaktiviteterna till barn och lite större ungdomar. Dessutom fanns en liten snickarverkstad med enklare utrustning.

– En bilbana, en stor en, håller också på att göras färdig, förklarade styrelsen och hoppades att bilbanan skulle vara körklar till mitten av december.

Vid sidan av bilbanan planerade fritidsgruppen för go-cart och kasperteater.