Förklaring av "Fond för yttre underhåll"

Något som vi vet många styrelsemedlemmar har frågor kring är underhållsfonden, och hur mycket som bör avsättas till den. Underhållsfonden är svår att få grepp om, och det av mycket förståeliga skäl. Underhållsfonden är central del i en bostadsrättsförenings ekonomi, och utan en förståelse för detta kan det bli hur fel som helst.

Underhållsfonden är reglerad i föreningens stadgar. Kallas också yttre reparationsfond, eller bara yttre fond. De formella besluten kring underhållsfonden brukar ske på årsstämman, men styrelsen ger en rekommendation.

Den formella synen på undersfonden:
Varje år sparar föreningen en viss summa, som “sätts av” till fonden. Man sparar till framtida kostsamma underhållsåtgärder. När sedan en större underhållsåtgärd behöver göras, plockar man ut och använder dessa fondpengar.

Under ett och samma år kan föreningen både sätta in och ta ut ur fonden. Man sätter av en viss summa varje år, och plockar ut för det underhåll som verkligen gjorts. Ibland blir det mer insatt än uttaget, andra år tvärtom. Det blir ett sätt att ”jämna ut” föreningens underhållskostnader mellan åren.

Verkligheten:
Underhållsfonden finns bara på pappret, i balansräkningen. Det är ingen riktig fond, inget bankkonto, och innehåller inga sparade pengar. Det är bara några siffror i balansräkningen. Det går t o m att ”sätta av” till denna underhållsfond även om föreningen går med förlust!

Föreningens årliga underhåll kan bara finansieras med verkliga sparade pengar på ett bankkonto, eller, när det ska göras stora underhållsåtgärder, måste föreningen låna upp de pengar som behövs . Det finns inga fondpengar att hämta från, oavsett hur stor ”Underhållsfonden” är!

Avsättningen till underhållsfonden är enbart en bokföringstransaktion, man flyttar siffror i balansräkningen från en rad till en annan.

Nedan följer ett exempel på hur man hanterar underhållsbonden rent bokföringstekniskt.