Stadsdelen Söderkullas historia

VÄSTRA SÖDERKULLA
Västra Söderkulla byggdes av HSB i två etapper, dels i början av 1960-talet,
dels i slutet av decenniet. Området uppvisar en tidstypisk bebyggelsestruktur
med en variation av höga och låga flerbostadshus. Söderkulla avviker dock
från andra bostadsområden i Malmö från 1960-talet, dels genom att det
finns ett nät av gator istället för endast säckgator, dels genom att det inom
området finns påtagliga nivåskillnader. Samtidigt som merparten av husen
har en tidstypisk arkitektonisk utformning med tegelfasader, finns det en
relativt stor andel hus med fasader av betongelement.
Västra Söderkulla ligger i Fosie i Malmös södra del. Det angränsar i norr till
villaområdet Eriksfält, mot söder till Inre Ringvägen och i väster till
Trelleborgsvägen. Munkhättegatan utgör skiljelinje mot Östra Söderkulla.
Historik före 1955 Området var fram till uppförandet av flerbostadsområdet på 1960-talet obebyggd jordbruksmark med ett trädgårdsmästeri och ett antal koloniträdgårdar
i områdets södra del. Ursprungligen var det planerat att Västra Söderkulla
skulle bebyggas med småhus liksom i angränsande Eriksfält, i enlighet med
en stadsplan från 1945. Bebyggelse efter 1955 Stadsplaner; utbyggnadshistoria
En stadsplan för Söderkulla upprättades år 1959 av stadsplanechefen Gab-
riel Winge. Det planerade området omfattade den norra delen av området.
Planen avsåg en bebyggelse med både flerbostadshus och småhus. Längst i norr och i väster planerades sammanbyggda eller friliggande enfamiljshus.
Bostadshusen skulle för övrigt utgöras av fyra- och åttavåningshus samt
ett trettonvåningshus på krönet i områdets sydvästra del. Huvuddelen av
husen skulle grupperas kring ett parkområde där höghuset skulle utgöra blick-
fång i söder. Omkring 1 400 nya lägenheter planerades medan småhusen
skulle sörja för ett 70-tal hushåll. Ett skolområde reserverades i områdets östra del. Handelsverksamhet skulle finnas vid ett torg jämte skolan, i anslutning till den interna huvudgatan, Tornfalksgatan. Ett område för bilservice planerades vid nuvarande
Munkhättegatan. Mark reserverades för cirka 800 parkeringsplatser i mark-
planet, med möjlighet att bygga garage även under markplan. Den första
etappen av Söderkulla uppfördes 1960–64. Stadsplanen för den södra delen fastställdes 1966 och föreskrev bebyggelse i två, tre, fem och åtta våningar. En park planerades centralt i en sänka i området, kring vilken husen grupperades i olika formeringar. Fyra säckgator ledde in till husen från de omgivande gatorna. Vid parken föreslogs
byggandet av en lekskola och i planområdets södra del en fritidsgård. Husen
ritades 1966 och uppfördes kort därefter. Bostäder och boende
1971 bodde nästan 6 800 personer i Västra Söderkulla. Antalet hade vid
slutet av 1990-talet minskat med mer än en tredjedel till drygt 4 200. Av de
drygt 2 200 lägenheterna är nästan hälften trerummare. I stort sett samtliga
upplåts som bostadsrätter.
De allra flesta lägenheterna bebos år 2000 av hushåll på en till två perso-
ner. Medelåldern i området är förhållandevis hög och flyttfrekvensen är låg.

Arkitekter och byggherrar
Västra Söderkulla är helt dominerat av HSB. Bostadsbolagets arkitektkon-
tor i Malmö har ritat husen och sju olika bostadsrättsföreningar har stått
som byggherrar. Den ursprungliga planen för utomhusmiljön är ritad av Per
Friberg.Trafik Gatunätet i den norra delen av Västra Söderkulla följer ett mer traditionellt
mönster med bilgator mellan husen. Området är väl planerat för bilen med
ett stort antal underjordiska garage samt parkeringsplatser i markplan. Par-
kering sker även längs områdets gator. För bilservice finns en bensinstation i
området. Genom cykel- och gångvägar under de omgivande trafiklederna förbinds
Västra Söderkulla med Per Albins Hem i väster, Lindeborg och Lindängen
söder om Inre Ringvägen samt Östra Söderkulla och Hermodsdal i öster.
Området har sedan uppförandet varit tillgängligt med buss.

Service
Servicen i Västra Söderkulla är koncentrerad till Söderkullatorget och till ett
mindre butikscentrum på Tornfalksgatan. Utbudet består av dagligvarubutiker
och mindre detaljhandel.

Bebyggelsekaraktär
Västra Söderkulla karakteriseras av en varierad bebyggelse med omväxlande
höga och låga flerbostadshus. Husen har grupperats på ett relativt fritt sätt i olika vinklar i förhållande till varandra. Söderkullaparken i norr och
Fosietorpsparken i söder flyter in mellan husen. I den södra delen är stads-
planen mer strikt med flertalet hus parallellt ställda eller grupperade kring
rektangulära gårdar.
Den största delen av bebyggelsen utgörs av en variation av fyravånings-
hus och åttavåningshus i gult eller rött tegel. Några hus i den södra delen har
fasader av betongelement. Ett trettonvånings skivhus är placerat på områ-
dets högsta punkt och kontrasterar med sina loftgångar och blå fasad mot
övrig bebyggelse i området.
Karakteristiskt för området är att det delvis inte är trafikseparerat. Delar
av området är tillgängligt för genomgående biltrafik, vilket ger en viss ka-
raktär av traditionell stad, något som förstärks av att flera hus ligger paral-
lellt med gatorna. Den kuperade terrängen framför allt i områdets södra och
västra delar sätter ytterligare sin prägel på området.

Lamellhus i kvarteret Fågelhandlaren
I den södra delen av kvarteret ligger två lamellhus i fyra våningar. De uppför-
des år 1960. Huskropparna ligger svagt förskjutna och utgör gränsen mot
villaområdet Eriksfält i norr. Husen har gult tegel i fasaden, vilken kröns av
en vit sarg i plåt. Taket är plant. Balkongerna, placerade mot sydväst, är
utbyggda och inglasade. Karakteristiskt för husen är fönsterbröstningarna i
blå glaserade Höganäs-klinker som skapar ett effektfullt mönster på fasa-
den. Samtliga dörrar och fönster är utbytta liksom de ursprungliga klinker-
partierna kring entréerna. Varje trapphus har tre lägenheter per plan. Lägen-
heterna är fördelade på två- och trerumslägenheter med enkelsidig och
genomgående planlösning.

Kvarteret Trubaduren och del av kvarteret Söderkulla
På ömse sidor om Söderkullatorget och dess förlängning Söderkullastigen
ligger tre skivhus. De ritades 1960 av HSB arkitektkontor i Malmö. De är i
åtta våningar och placerade i nord-sydlig riktning, parallellt ställda med en
viss förskjutning i sidled. Torgrummet bildas av enplans butiksbyggnader
med markanta skärmtak. Ett av höghusen vid Söderkullagatan har butiker i
bottenvåningen.
Höghusen har fasader i gult tegel och har flacka pappklädda sadeltak.
Balkongerna har samlats på fasaderna mot väster. De ursprungliga balkong-
erna har ersatts med nya, utbyggda och inglasade, vilka färgmässigt skiljer
kvarteren åt. På gavlarna finns burspråk. Fönsterna är företrädesvis enlufts.
Entréerna har kvar sina ursprungliga, smäckra skärmtak i rostfritt stål men
samtliga hus har fått nya entrédörrar. I kvarteret Söderkulla har södergavlarna
klätts med gul plåt.
De geometriskt enkla byggnadsvolymerna, den strikta fönstersättningen
och de stora sammanhängande balkongpartierna ger husen en kraftfull och
tydlig arkitektur. De har en i alla avseenden för Malmö tidstypisk utform-
ning. Även de förändringar som skett är typiska för bebyggelse från början
av 1960-talet.
Husen har två trapphus som förlagts mörkt i husets inre. Varje trapplan
har fem lägenheter, fördelade på tvåor, treor och fyror.

Kvarteren Geishan och Bajadären
Längs Trelleborgsvägen, på båda sidor den lätt sluttande Södra Gulsparvs-
gatan, ligger tvåvånings lamellhus i nordsydlig riktning. Husen är uppförda
1962 med två lägenheter per trapplan. Lägenheterna är genomgående och
har fyra eller fem rum och kök. Fasaderna är i gult tegel och det flacka sadeltaket är täckt med papp. Balkongerna är utanpåliggande samt inglasade
med röd ram och vita fyllningar. Hus i två våningar är ett ovanligt inslag i
bostadsområden med flerbostadshus från 1960-talet.

Höghuset i kvarteret Söderkulla
Det tretton våningar höga skivhuset ligger på en höjd i områdets västra del.
Huset uppfördes 1962 och utgör blickfång och riktmärke och kontrasterar
mot den lägre omgivande bebyggelsen.
Höghusets östra fasad domineras av loftgångar som markeras i en avvi-
kande kulör. Huset tilläggsisolerades 1981 och kläddes då med plåt i en
ljusblå kulör. År 2000 gjordes ett byte av fasadmaterial till fasadplattor i
polyester som ska efterlikna det ursprungliga fasadmaterialet.
Huset består av genomgående treor och till varje lägenhet hör en ny, ut-
byggd och inglasad balkong mot väster.

Del av kvarteren Söderkulla och Cirkusprinsessan
På Tornfalksgatans norra sida ligger fem åttavåningshus ritade 1961. De har
placerats med gavlarna vända mot gatan. Fasaderna är i rött tegel och taken
plana med uppstickande hisstorn. I en vinkel markeras husets vertikalitet
med vita mosaikbröstningar.
Husen har två trapphus med fem lägenheter per trapplan, där enbart
enrummaren blir enkelsidig. Planlösningen ger byggnaderna breda gavlar
och smalare mittparti. Lägenheterna i husen är från ett rum och kök till fyra
rum och kök.
Husen har fått nya utbyggda, inglasade balkonger med röda och blå ra-
mar samt vita fyllningar. Byggnaden i kvarteret Cirkusprinsessan har därtill
även fått gavlarna inklädda i röd korrugerad plåt.
Gårdarna mellan husen präglas av de underjordiska garagen som endast
tillåter en låg vegetation.

Kvarteren Rhenguldet, Ragnarök, Parsifal och Fosietorp
Kvarteren är belägna i den södra delen av Västra Söderkulla och bebyggdes
1966 i den andra utbyggnadsetappen. På 1990-talet förtätades kvarteren
Fosietorp och Nibelungen.
Bebyggelsen utgörs av hus i tre och åtta våningar. Låghusen, består såväl
av lamellhus som av sammanbyggda byggnadsvolymer som ligger något för-
skjutna. Husen mot söder ligger i öst-västlig riktning medan de högre husen
mot norr ligger i nord-sydlig riktning. Husens fasader är av betongelement
med frilagd ballast. Ursprungligen hade dessa en ljus kulör men luftförore-
ningar har gjort fasaden mörkare, vilket tillsammans med de bruna fönster-
bågarna gett ett dovt intryck. Som kontrast mot den mörka fasaden står
balkongfronter i orange och orangerött. Några av dessa, något utskjutande
balkonger, har glasats in.
Som kontrast till de standardiserade betongelementen står låghusens en-
tréer. Dessa skjuter ut från fasaden och är gjorda i teak och glas.
Längs husen finns planteringar men för övrigt domineras gårdsytorna av
bollplaner och lekredskap. Lägenheterna i de låga husen är treor, fyror och
femmor medan det även finns mindre lägenheter i de höga husen.

Söderkullaskolan
Söderkullaskolan ritades år 1963 av Ericson Gynnerstedt Ågren Arkitekter
AB. Skolan omfattar låg-, mellan- och högstadium. Skolan består, förutom, av huvudbyggnaden i tre våningar, av tre sammanlänkade huskroppar i ett plan
mot norr, tre tillfälligt uppställda skolpaviljonger placerade på skolgården samt
en nyare större sporthall i skolområdets södra del. Samtliga byggnader, för-
utom skolpaviljongerna, är uppförda i gult tegel. Skolan byggdes om år 2000.
Söderkullaparken och Fosietorpsparken
De två större grönområdena med sammanhängande gräsytor är placerade i
områdets nordvästra och centrala delar. Planeringen av grönområdena har
till viss del anpassats efter ett antal bevarade äldre pilevallar som genom-
korsar området, troligen i överensstämmelse med äldre ägogränser. Plante-
ring av nya pilevallar har skett längs gång- och cykelstråk. Söderkullaparken
omfattar även en bollplan och en större lekplats i parkens norra del. HSB
gjorde betydande insatser för konstnärlig utsmyckning i anslutning till sina
bostadsområden, så även i Västra Söderkulla. Här finns välkända konstnä-
rer representerade: Karin Norelius med skulpturen ”Födelse i rymden” i
Fosietorpsparken och Willy Gordon med skulpturen ”Mor och barn” på
Söderkullatorget. Samtliga grönområden inom Västra Söderkulla är utfor-
made av Per Friberg, 1962 respektive 1966.

Förändringar, förnyelse, förtätning
Planteringarna mellan husen karakteriserades från början av storskalighet
och ensidighet, med ett fåtal växtarter i stora grupper. Det ensidiga växtvalet
har ersatts av en större artrikedom och individualitet. Den första om-
gestaltningen av den yttre miljön ägde rum på 1970-talet, framför allt av
gårdsmiljöerna. Under 1990-talet har ytterligare förändringar av utemiljön
skett.
Under 1990-talet förtätades delar av Västra Söderkulla, i kvarteret
Fosietorp med nybyggnader för ett sjukhem och vårdcentral. Platsen var ti-
digare en öppen yta ut mot Munkhättegatan. I kvarteret Nibelungen ersattes
Hagaskolans provisoriska baracker av ett vårdhem och ett bostadshus.
En viss förtätning har också skett genom tillkomsten av så kallade miljö-
hus för sopsortering. Ett större sådant, som även rymmer områdets fastig-
hetskontor, ligger på parkeringsplatsen till butikscentrat i kvarteret Nibe-
lungen.