Historia

Tapperheten är färdigbyggt

Bakom nya Folkets Hus har under senare år en helt ny stadsdel byggts upp. De flesta är HSB-hus som uppförts under medverkan av bygg-mästarna Sigvard Persson, Henning Persson, Hugo Svensson, Malmsjö & Persson, Lars Borgström m fl, samtliga anslutna till Malmö Byggmästares Gemensamma Byggnadsförsäkring (BGB).

1947
Antalet nytillkomna lägenheter under 1947 var 437. Vid årets slut hade föreningen 5.280 medlemmar och var den största i landet efter stockholmsföreningen.

1948
Under 1948 skedde en förändring. Man beslöt nu att till bostadsförmedlingen överlämna fördelningen även av de lägenheter som HSB uppförde. När detta skedde fanns redan cirka 3.000 personer antecknade på listor som funnits utlagda på föreningens kontor. Listorna överlämnades till bostadsförmedlingen, som lovade att vederbörlig hänsyn skulle tas till dem som sedan en längre tid varit antecknade som lägenhetssökande hos HSB.

1949
Årsproduktionen 1949 var 396 lägenheter för sju olika bostadsrättsföreningar. Vid årets utgång hade HSB inte mindre än 6.028 medlemmar.



Bostadsstandard 1950
I alla HSB: s fastigheter där hissar installerats finner man det välkända namnet Graham Brothers. Hissarna äro kvalitetsprodukter och förenar smakfullt utförande med lång livslängd.

- Kylskåp är ingen lyx utan i hög grad en nödvändighetsvara.

- De rostfria diskbänkarna har inneburit ett stort steg framåt, eftersom de är både vackrare, hållbarare och mera lättskötta.

HSB: s idéer
Ett av syftemålen med HSB var att bryta den privata byggnadsproduktionens monopolställning. Detta har lyckats så att föreningen nu är ett konkurrenskraftigt företag, som väl förmår att fylla sin uppgift: att skapa bostäder med hög standard till priser om är överkomliga för alla.



DET NYA HUSET

Kösamhället på 40-talet
Ont om lägenheter var det. Vi hade varit anmälda i fyra år på bostadsförmedlingen när jag stegade in och ville veta hur många som stod före i bostadskön. Döm om min förvåning när jag inte kunde få besked därför att de par som hade barn, skulle prioriteras. Jag ställde frågan om vi handlade fel som väntade att skaffa eventuella barn tills vi hade tak över huvudet. Nu begärde jag att få vet exakt var vi befann oss i kön. Fick besked att återkomma samma dag klockan 16.00. Jag fick nu veta att vi var bland de 20 första som skulle få lägenhet i Tapperheten 4. Egendomligt men så var tiderna på bostadsmarknaden i slutet av fyrtio talet, säger Karl-Erik Plesner.

Hyra 90 kr i månaden
Insatsen var 1.500 kronor och hyran var 90 kronor på sommaren och 120 kronor på vintern. Hyran kan verka låg men lönerna var låga. När en arbetskamrat till mig fick höra hyran, undrade han hur tusan jag skulle klara den, men jag lugnade honom med att om inte jag klarade hyran, så skulle han inte bli lidande. På den tiden beräknades allmänt att en bostadshyra inte borde överstiga en veckolön och vi låg väl på gränsen, fortsätter Karl-Erik Plesner.

Lervälling
Inflyttningen blev i början av maj månad. Baskemöllegatan visade inte sin vackraste sida. Det var rena lervällingen och svårframkomligt. Väl i lägenheten hade vi en underbar utsikt mot Bulltofta flygplats och Västra Skrävlinge kyrka dessutom fanns nedanför ett koloniområde med blommor och fruktträd.



ALLA UNGARNA

Bland duvor och kaniner
Våra hus låg längst ut mot "landet" Husen vid Östra Farmvägen var ju inte byggda då. Där borta mot Rosengård fanns det många kolonier. Där hade folk duvor och kaniner. I första och andra klass hade man ofta utfärd till grisarna på gården Rosengård, numera bostadsområdet Rosengård, säger Ingela Persson.

Barn, barn, barn
Det fanns över 100 barn i huset. De var så många att vår egen fritidslokal var för liten. Vi fick ha julfest på Folkets Hus i stället, fortsätter Elsa Borgström.

Lek gärna men inte här!
Jag är född på Baskemöllegatan 3, år 1946. Jag är alltså lika gammal som Tapperheten 4. På den tiden fanns det många barn. Vi fick inte vara på de andras gårdar, då kom gårdskarlen och körde bort oss. Vi brukade spela brännboll på gården men vi fick vara noga så att bollen inte kom in på gräsmattan, säger Ingela Persson.

Bollspel förbjudet
På gården spelade man kula och hoppade hage, men närfotbollen kom fram, då kom gårdskarlen och tog den. Bollen kunde ju komma över på den aktade gräsmattan där vi har park nu, berättar Elsa Borgström.

Barnen sopar gatan
Baskemöllegatan var på vintern både hockey- och skridskobana för oss barn. Grusbilen kom ibland och hällde ut en massa grus för att öka trafiksäkerheten men alla ungarna var snabbt framme och borstade rent så att skridskoåkningen kunder fortsätta, avslutar Ingela Persson.



OCH LIVET FORTSATTE

Affärerna
I Baskemöllegatan fanns många affärer, de flesta var Solidars. Det fanns köttaffär, mjölkaffär, fiskaffär, speceriaffär. I Kiviksgatan fanns ett konditori som hette Bragden. Här köpte vi färdigvispad grädde i en bringare. När jag hade hämtat grädde till mor tog jag ett litet "smakprov" på vägen hem. Lite längre ner i gatan fanns ytterligare en speceriaffär, Åke Johans, där har bedrivits en del olika näringsverksamheter,
men numera är det åter igen en speceriaffär. I Amiralsgatan fanns en manufakturaffär, EBW-stugan, en tobaksaffär, Bergs cykelaffär och ett skomakeri, berättar Ingela Persson. I vår förening var det Bergs Cykelaffär samt Anderssons Skomakeri från början.


Efter ca 20 år flyttade Bergs Cykelaffär till större lokaler tvärs över gatan och lokalen övertogs av en firma som bedrev tavelinramning.Nu har vi frisersalong sedan 10 år tillbaka. Skomakeriet bedrevs av Gösta Andersson, sedan övertog barnbarnet rörelsen och drev verksamheten ända till 1995. Nu har vi fått en pizzabagare i lokalen till allas vår glädje.


Häst och vagn
Vi hade en chaufför som hette Arthur som bodde här, men lastbil körde han inte. När det var middag kom han hem med häst och vagn. Han höll sin rast och kom sedan ut och gav hästarna något gott. Sen bar det iväg igen. Det var en trevlig karl. Var kväll tog han fram sitt dragspel och det hördes sång och musik. Jag lyssnade med örat i väggen, säger Elsa Borgström.

Sång och spel lump och skrot
På söndagarna kom det gårdsmusikanter och spelade. Då kunde man kasta ner en peng till dem. Ibland kom en karl med flakcykel. Han skrek högt på gården: Lump, skrot, gamla flaskor. Om han betalade för skroten kommer jag inte ihåg säger Ingela Persson.

Hyran ska betalas, HSB!
Hyran betalades kontant i källaren, sista vardagen i månaden, till Bror Andersson som hade detta uppdrag av styrelsen. Han tog pengarna med sig nästa dag och promenerade till HSB och redovisade. Det var inget konstigt på den tiden att gå på stan med alla de pengarna, fortsätter Ingela.


Före dansen
Så växte grabbarna upp och det var dags att gå ut och dansa. Då samlades de i källaren i deras klubblokal. och tog ett litet glas. Men vad det fanns i glaset sade ingen och bjöd gjorde de inte heller, säger Elsa Borgström. De väggarna har nog mycket att berätta.

Fönstervägen
Allting var inte så kul. En gång trodde vi att det var någon som höll på att flytta men ack och ve - de bara kastade ut möblerna genom fönstret från 4:e våningen. De tyckte kanske det var närmare för vi hade ju ingen hiss. Vad som försiggick kunde man inte lägga sig i, men möblemanget gick sönder så där blev inget man kunde ta till sitt - Ha, ha ... Elsa Borgström.

Bastubad
Vi hade bastun i nuvarande köket i fritidslokalen. Det kostade en krona att basta. Då kunde man gå i badkappa i källaren. Det var en herre i trappa B som tog emot denna krona, så fick man nyckeln av honom. Det var en trevlig tid. Då möttes man i källaren och hyresgästerna frågade - var det skönt? - och det var det! När herrarna gick var det lite mer ös. Man berättade historier. Vissa fräcka till och med, berättar Elsa Borgström.

Utelåst
Om man hade låst sig ute, vilket ofta hände när man hade små, då gick man till Bror Andersson. Det kostade 2 kronor. Då gick Bror och öppnade och så kom man in den gången. Men pengarna gick till huset för Bror var en rejäl karl, säger Elsa Borgström.

Kattpassning
Vår granne Sten skulle passa grannens katt. Han gav den burkmat som han satte på bordet. Sen gick han in till sig. Senare på kvällen hörde han ett oväsen från katten som hade varit uppe på bordet men fastnat med huvudet i burken. Vilken syn! fortsätter Elsa Borgström.

Barnen gick Lucia i trappan
Alla barn i huset gick Lucia. Först tränade man. Sedan gick alla i trapporna, vitklädda med levande Ijus, lucian med slöja, jag gick med våta handdukar för att minska brandrisken, tomtenisse och en insamlingsbössa vars insamlade slantar kunde användas till en julfest lite senare. Det var julfest i lokalen utom ett år då det var så många anmälda att vi fick vara på Folkets Hus, säger Solveig Andersson.


Varje sten är en enskild medlem, men likväl tillsammans de mångas samlade insats bildar en oböjlig makt, och murbruket, som förenar i okuvlig enighet, det är deras enhetstanke, deras samhörighet.