FAKTA OM HYDROFOBERING
Hydrofobering är ett fint ord för att behandla ett material med ett vattenavvisande skikt, men utan att de porer materialet har sätts igen. Det kan handla om att stärka en fasads yta mot väder, vatten och vind, så att dess skyddande funktion förstärks eller bättras.
För fasadhydrofobering används oftast en lättflytande vätska, gärna med silan som bas. Den appliceras på det yttre lagret av fasaden. En hydrofobering kan genomföras på fasader byggda av material som annars drar åt sig vätska, som till exempel tegel, klinker, betong, putsade fasader och kalksandsten. Det ökar då fasadens motståndskraft mot vätska. Det går också att lägga på en hydrofobering under ett annat täckande skikt.
Vätskan som appliceras på ytan tätar de fina sprickorna som finns i fasadens ytmaterial och tätar således ytskiktet. Det är inte meningen att en hydrofobering ska åstadkomma en film på ytan, utan istället tränger den vätska som används in en bit i själva materialet, som en modern form av impregnering. En hydrofobering håller i minst tio år, om den appliceras korrekt.
När en hydrofobering genomförs på en fasad minskar fasadens förmåga att ta upp vätska. Det ger en hel del fördelar för huset. Det är till att börja med ett effektivt sätt att hindra att fasaden utsätts för frostsprängning. Frostsprängning beror på att fukt tränger in i sprickor. När fukten fryser expanderar den, vilket gör att materialet vittrar. En annan effekt är att processen minskar uppvärmningskostnaderna i fastigheten. Det beror på att fasaden får en minskad värmeledande förmåga. I många fall minskar även alkalireaktioner och kloridkorrosioner.