Det var en sensation när det första och hittills enda herrfotbollslaget norr om Sundsvall tog sig upp i fotbollens högsta serie Allsvenskan för snart 50 år sedan. I sista kvalmatchen slog man Sandviken och året därpå spelade IFK Luleå i allsvenskan mot de stora lagen.
– Alla i i vårt lag var norrbottniska grabbar som hade fostrats av norrbottniska klubbar, berättar Ragge, som egentligen heter Ragnvald i förnamn.
I längden räckte det inte till mot de stora klubbarna. Det blev bara ett år i allsvenskan.
Uttagen i juniorlandslaget
Han blev tidigt uppmärksammad för sin talang. När NSD inrättade Lilla VM för ungdomar så vann Ragge och kompisarna i moderklubben Öjebyn turneringen. Han blev senare uttagen till juniorlandslaget, men kunde inte delta på grund av en skada.
– På den tiden rekommenderade läkarna vila som enda bot mot skadan och jag blev borta ett helt år, berättar Ragge.
Stor Grabb
Under hela 70-talet var han en av länets främsta spelare. Redan vid 23 års ålder blev han Stor Grabb, en utmärkelse man kunde få efter bland annat tio matcher i länslaget. Han har kvar ett identitetskort på utmärkelsen, som bland annat ger rätt till gratis inträde till alla fotbollsmatcher i länet under hela hans livstid.
Idag handlar fotboll på elitnivå ofta om stora pengar och värvade spelare från hela världen.
Max 200 kronor
– Vi fick 200 kronor om vi vann en match, 100 kronor vid oavgjort och ingenting om vi förlorade, skrattar Ragge. Fotboll var idealism och symboliska summor.
Han var en idrottsbegåvning och spelade på vintrarna i länslagen både i ishockey och i bandy. Privat jobbade han på arbetsförmedlingen och på Scania där han var rekryteringschef. Idag är han 75 år, men spänstig som en ungdom.
Håller igång
– Jag har hållit igång hela livet. Vi motionerar flitigt med Eva. Dels går vi på gym flera gångar i veckan och dels tar vi långa promenader. På somrarna spelar jag golf.
På Stadion är både han och Eva aktiva medlemmar. Ragge är alltid med på städ- och grillkvällen utomhus på våren.
– I vinter ska jag vara med och skotta snö framför dörrarna. För mig är det självklart att ställa upp och sköta det vi på Stadion äger gemensamt. Vi har en fin sammanhållning och det måste vi värna.