Den senaste boken ”Ambulansflygaren” berättar om flygarbragder och om fjällbor – samer, nybyggare, läkare och sjuksköterskor – som under svåra förhållanden gjorde enorma humanitära insatser för att rädda människoliv bland de tusentals flyktingar som under andra världskriget tog sig över fjällen till Sverige. De kom i dåligt skick, uthungrade med svåra köldskador. Många dog också på fjället.
Idag vill många stoppa flyktingmottagning trots att ytterst få berörs personligen av flyktingarna.
Fjällborna själva levde under knappa omständigheter i en obarmhärtig natur. Att mota flyktingar vid gränsen – oavsett nationalitet – fanns inte i deras sinnevärld.
De ställde upp
– De ställde upp med allt de hade av mat, mat, kläder, filtar och husrum och genomgick stora strapatser i fjällen för att rädda livet på norska motståndsmän, finska flyktingar, tyska desertörer samt sådana som flytt från de tyska slavlägren i Norge – polacker, ryssar, serber och andra nationaliteter, berättar Cristina och Tore.
Fjällborna sprang, skidade och bar bårar långa sträckor över fjällhedar fram till den plats där flygambulansen kunde landa.
En berättelse ägnas åt sameynglingen Nicolaus Svonni, som sprang upprepade gånger den två mil långa sträckan mellan Vuoskojaur och Kattuvuoma för att nå närmsta nödtelefon. Vid ett tillfälle fick han springa fram och tillbaka fyra mil samma dag.
Navigerade ovanför trädtopparna
Huvudpersonen i boken är ambulansflygaren Allan Norberg, bördig från Stockholm, som ständigt riskerade sitt eget och besättningens liv. I snöstormar och dimma navigerade han, utan moderna instrument, strax över trädtopparna till landningsplatser långt ute i ödemarkerna. Han hade ett otroligt bildminne. Norrbottenskartan fanns i hans huvud.
På vintern var planet försett med skidor och på sommaren med pontoner. Vår och höst landade han i vakar på isbelagda sjöar.
Teamjobb
Tore har framför allt arbetat med researchen och tagit fram unikt källmaterial från arkiv, dagstidningar och egna intervjuer. Allt är belagt med källhänvisningar.
Han har också dokumenterat flyktingarnas bakgrund. De är inte bara "objekt" i boken, de är människor med traumatiska upplevelser, men med hopp om ett fortsatt och bättre liv.
Litterär begåvning
Allt detta har Cristina skrivit ner. Hennes texter är en mästerlig blandning av dokumentära fakta och spännande ögonblicksskildringar – som när ambulansplanet rusar mot Suorvadammen med motorer på högsta varv i ett desperat försök lyfta innan planet kraschar mot dammen.
Planet lyfter över dammen med någon meter till godo.
Cristinas litterära begåvning gjorde att åtminstone jag sträckläste boken på två kvällar.
Hyllning till sjukvårdspersonal
Boken är också en hyllning till de tre ödemarksläkarna, Folke Englund i Vittangi, Harald Thulin i Jokkmokk och den legendariske Einar Wallqvist i Arjeplog. Exempelvis Folke Englund utförde avancerade amputationer på sjukstugan i Vittangi av fingrar, tår och anda kroppsdelar som inte gick att rädda.
Cristina och Tore uttrycker stor beundran för de distriktssköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor som ofta följde med ambulansplanet för att ge första hjälpen och som deltog i den ansträngande förflyttningen av flyktingar i bårar och pulkor fram till flygplanet.
Ovanlig kombination
Kronan på verket är massor av bilder med fascinerande detaljer som ger intressanta historiska inblickar i nybyggarnas och samernas liv.
”Ambulansflygaren” är ett viktigt historiskt dokument och spännande läsning på samma gång. En ovanlig kombination.
(För den som vill läsa mer: Boken kan köpas hos Cristina och Tore på 35:an våning 7. Tore har telefon 070-515 37 00).
/Lars Pekka