STADION-profiler. Svågrar som blev Stadionvolontärer

På Stadion har vi alla sett dem, sommar som vinter. Två glada gubbar ständigt igång med att putsa i rabatter, lägga stenbeläggningar, anlägga boulebanor, skotta matjord och sopa bort snö på vintrarna.

För lat för motion

– Skulle jag inte göra det här så skulle jag ju tvingas ta motionspromenader – och det är jag alldeles för lat för, säger Pelle med den ständiga glimten i ögat och munnen full av humor.

– Betalt vill vi inte ha, för då skulle vi bara börja smita från jobbet, säger Stig med sin lite underfundiga humor.

– Jag vill röra mig och träffa alla trevliga människor på Stadion. Och vad är då bättre än att vistas ute med spade, skottkärra eller snöraka, säger Stig, som också är en av två i Stadions-Band orkester som tillsammans med Stefan Nilsson svarar för musik på föreningens träffar.

Bodde i frid

Pelle och Stig är alltså svågrar – och dessutom ovanliga svågrar. Faktum är att de bott med sina familjer i samma hus i Rutviksreveln i 27 år i ett hus som kallades för Gustafsfrid. Det är en stor fastighet på mer än 400 kvadratmeter. Och frid skapade de verkligen i huset.

Vilka svågrar kan leva så nära varandra och hålla sams i så många år om samma hus och samma trädgård? De två första åren i huset delade familjerna till och med samma kök innan de hann inreda ett ytterligare kök.

Ibland stora bokstäver

Hur kunde kvinnorna i huset hålla sams om samma kök i två år?

– Det var inga problem för kvinnorna, det var värre med oss karlar. Vi kunde ibland använda stora bokstäver, men innan dagen var slut såg vi till att övergå till vanliga små bokstäver. Det gick bra, helt enkelt.

En förklaring är naturligtvis att båda verkar vara stora humanister, med hög social kompetens.

Facklig ombudsman

Stig var större delen av sitt liv ombudsman hos fackförbundet SIF, numera Unionen. Där var han ansvarig för studieverksamheten och ledde bland annat själv en stor mängd studiecirklar.

– Jag hade en tydlig strategi – att inte uppträda som besserwisser. I stället byggde mina studiecirklar på att jag lockade fram den samlade kunskap som fanns i gruppen. Och det innebar enorma mängder kompetens och erfarenhet som alla kunde dela, berättar Stig.

Från lotsbåtförare till teknisk säljare

Pelle var från början lotsbåtförare för Sjöfartsverket, men ville ut i ett jobb där han kunde träffa fler människor.

– Jobb hos Sjöfartsverket var eftertraktat. Man fick ju vistas i skärgården på arbetstid. Jag var enligt min chef den förste som sade upp mig från Sjöfartsverket någonsin, berättar Pelle.

I stället blev han säljare, konstruktör och tekniker för ett företag som sålde, installerade och servade diskmedelssystem till storkök. Norrbottens läns Landsting var en av de stora kunderna under många år tillsammans med de flesta kommunerna i norra Sverige.

– Ett fantastiskt jobb där jag träffade massor av nya intressanta människor i princip varje dag.

Att ha sådana svågrar, numera i var sitt hus, är sannerligen inte det sämsta för vår bostadsrättsförening.