Lyxigt inrett med små medel

För här har hon själv skapat en sekelskiftesvåning och det med små medel. Det mesta är från bygghandeln eller egenbyggt. Marmorskivorna på bord och skåp är laminat. De vackra, ljusa laminatgolven med ek-look kommer från närbelägna Ikea och speglarna är resultatet av en

målmedvetenhet inredningsvärlden sällan skådat: Emma har köpt hundratals meter dekorlist från Bauhaus och sedan måttat sig runt i hela lägenheten för att hitta den perfekta storleken på och avstånden mellan speglarnas rektanglar.

– I en sådan här lägenhet med standardtakhöjd finns det risk att rummet krymper om speglarna inte har rätt proportioner till rummet och till varandra, konstaterar Emma.

Efter att hon måttat ut exakt var varje trälist skulle löpa – och det handlar om 16 rektanglar bara i vardagsrummet – provsatte hon listerna, för att därefter limma fast dem, sätta fog runt varje list för att få dem att smälta ihop med väggen och slutligen måla alltihop med väggfärg. Och det gjorde hon i den rymliga treans alla rum, inklusive hall och mittpassage, med runt 300 meter list.

– Jag är världens envisaste människa. Jag ger inte upp. Och när det blir problem tar jag ett djupt andetag och börjar om, konstaterar hon.

Det är en lyxig känsla i lägenheten trots att mycket är återanvänt. Köksluckorna från Ballingslöv är äkta 90-tal, men målerifirman i stan har sprutlackerat dem i samma mörka grå ton som ytterdörren för att skapa ett flöde och en sammanhållen stil i lägenheten. Och där det saknades köksluckor, som på diskmaskinen, snickrade Emma själv ihop exakt likadana luckor med lister och skickade på sprutlackering för att få en snygg finish och hållbara ytor som tål köksmiljö.

– Jag är nog målerifirmans mest frekventa kund, säger hon och skrattar. Köksbordet har hon också snickrat ihop själv, med en OSB-skiva i botten som hon limmat plankor på i fiskbensmönster. Skivan vilar på sex ben bestående av gjutrör i kartong med pålimmade träribbor.

– Jag skissar och ritar allt jag bygger först. När det handlar om bord måste man tänka brytkraft, balans och hållbarhet för att det ska funka.

I badrummet ville Emma ha en industriinspirerad betongkänsla men sådana kakelplattor är dyra. Istället köpte hon våtrumstapet med det rätta utseendet.

– I en lägenhet som inte går att sälja jättedyrt, eller som man inte ska bo i väldigt länge, är det dumt att investera för mycket. Runt om i lägenheten står konst som Emma själv skapat, skulpturala former, tavlor – och hennes egna lampor.

– Lampor är jätteviktigt för att det ska bli mysigt. Det behövs många olika sorter och på olika höjd. 

Den egensnickrade lampan över soffbordet består av en lampsockel, ett kryss av ståltråd och ett byggnät som Emma skrynklat till och gjort skärm av.

– Genom att göra mycket själv håller jag nere kostnaderna. Men det är också roligt att ha inredning som man åstadkommit själv, med sina egna händer. Det är en kul känsla. Och det känns rätt att bevara saker och förädla dem istället för att kasta ut och köpa nytt. Det är inte hållbart varken ur ekonomisk eller miljömässig synpunkt.

Emmas vurm för hållbarhet kommer från föräldrarna som bor på en gård utanför Älmhult.

– Pappa lagar allt och så har det alltid varit. Om en hårfön eller dammsugare går sönder lagar han den och så fungerar den igen. Då behöver man ju inte köpa nya saker hela tiden. På samma sätt brukar jag hitta saker på loppis som är nästan det jag vill ha, och sen förädlar jag dem. Betsar träet, byter tyg eller så.

Emma är 23 år och köpte sin lägenhet i brf Håkan 2019. Hon hade sparat pengar från extrajobb under gymnasietiden och anställningar därefter, och fick på så vis råd att köpa sitt första boende. Men ingenting hade gjorts åt inredningen på tjugo år, så Emma ägnade kvällar och helger i ett halvårs tid på att renovera.

– Det finns nog inte en centimeter här som jag inte gjort något med! Jag har fixat alla golv, väggar och tak, säger hon.

– Taken bestod av betongplattor med försänkta skarvar emellan. Det var ju inte så tak såg ut vid sekelskiftet så jag murade igen skarvarna och målade om taken.

Väggarna var beklädda med strukturtapet så Emma fick helt enkelt dra ner alla tapeter. Men i passagen mellan kök och hall gick hon bet.

– Tapeten där lossnade i små, små flagor. Den ska ju dela sig på mitten så att en slät yta blir kvar. Men här gjorde den inte det. Det tog ett tag innan jag förstod vad som var fel: den var ju inte målad som de andra jag dragit ner. Så jag fick först måla tapeten och sedan dra ner den. Men min pappa hjälpte mig. Han har hjälpt mig med mycket i lägenheten.

Även alla strömbrytare, vägguttag och lamputtag är bytta eller har gjorts om till infällda.

– Detaljerna är så viktiga, ett modernt lamputtag kan förstöra hela illusionen om tidsepoken.

Ett lugn vilar över sekelskiftesvåningen. Nyanser av jordtoner och vitt går igenom allt och skapar en vilsam stämning.

– För mig är det viktigt att ha en trygg punkt hemma där man kan varva ner och återhämta sig. Jag har valt en lugn bas i golv, väggar och tak och vill jag bryta av kan jag måla en galen tavla eller ställa fram en vas som, om jag tröttnar på den, åker ner i källarförrådet. Sen hittar jag den igen där – oftast långt senare – och återanvänder.