I den stilrena etagetrean på översta våningen i Pianofabriken är planlösningen öppen, fönstren stora och takhöjden i sovrummet cirka sex meter. Det kombinerade köket och vardagsrummet i den 58 kvadratmeter stor lägenheten har vitt som bas och svarta detaljer.
Fönsterbrädena i marmor pryds av konstnären Annikas bronsstatyer. Från sovrummet går en trappa upp till ett loft som utgör kontor och gästrum.
– Vi föll för läget, rymden och det gamla tegelhuset med sin historia. Det är ett särpräglat hus på rätt ställe för oss, säger Pär Bergkvist.
Första gången de såg huset liknade det en ruin i ett krigsområde, berättar han.
– Det var modigt av HSB att rädda Pianofabriken, och säkert mycket dyrare än att riva och bygga nytt. Visningslägenheten var byggd i ett i övrigt helt utblåst hus, säger han.
Den djupa fönsternischen är Pärs favoritplats.
Pär och Annika tittade på inredningsval hos HSB och blev nöjda med både kök och badrum.
– Det känns som om vi har ett hotellbadrum! Ändå är allt standardval, bortsett från att vi satte in ett runt, båtinspirerat fönster i badrumsdörren, säger Pär.
Tidigare bodde familjen i ett stort 30-tals hus i Linköping, men när barnen flyttade blev det tomt och tyst. Visserligen var det ett stort steg att lämna livet i Linköping.
Men i stället kunde paret förverkliga två stora drömmar samtidigt: En tomt blev ledig på Gotland för huset de hade drömt om, och Annika såg annonsen om Pianofabriken i Stockholm.
– Vi ville ha en ”Stockholmshubb” och den här lägenheten har ett perfekt läge nära tunnelbanan och E4, på rätt sida stan. Dessutom har vi en förkärlek för gamla tegelhus och när vi träffade arkitekten kände vi att ”det här är för bra för att vara sant!”. Vi behöver inte bo så stort, utan vi vill leva på platser vi älskar, säger Pär Bergkvist.
Numer pendlar paret mellan Gotland och Stockholm. Pär är även ordförande i bostadsrättsföreningen Pianofabriken sen starten för sju år sedan.
– Jag tycker att det är roligt att inte bara bo, utan också engagera mig i huset och lära mig mer om HSB, säger Pär Bergkvist.