"Vi fann kärleken på balkongen"

Gert Lundblad och Monica Andersson flyttade båda in till HSBs bostadsrättsförening Månskenet i Norrköping under 2015, Gert tillsammans med sin dåvarande partner Ewa och Monica med sin man Leif. De hade gått i tidig pension och såg nu framemot många fina år tillsammans i de nya lägenheterna, men livet ville annorlunda.

Monicas man Leif drabbades av tjocktarmscancer och hann aldrig göra sig hemmastadd i lägenheten innan han gick bort. Gert och Ewa hann skapa sig en vardag i sitt nya boende och efter att Gert avslutat en lyckad behandling för tjocktarmscancer såg framtiden ljus ut. Allt förändrades dock på ett ögonblick.

– Jag skulle gå iväg på ett gympapass när telefonen ringde. Ewa svarade och efter bara en minut hörde jag hur hon sa: "Jag mår inte så bra".

Sedan dog hon. Hjärtat stannade några timmar senare, men hon dog då i en hjärnblödning, berättar Gert.

Ensamt och rastlöst

Plötsligt var både han och Monica ensamma i varsin lägenhet. Monica hade en nära vän i huset som hon umgicks mycket med och ett stort golfintresse som tog henne på resor både i Sverige och utomlands. Ändå kände hon att något saknades.

– Sista resan jag gjorde ensam, satt jag på balkongen på hotellet och såg par komma gående hand i hand. Jag kände: "Usch, här sitter jag själv". Ibland blev jag utkastad ur golftävlingar eftersom jag inte hade någon partner att spela med, säger Monica.

För Gert blev ensamheten värre och mer direkt. Han och Ewa hade varit oskiljaktiga och Gert brukade kalla de gånger han gick och kastade soporna för Ewas egentid. Nu var plötsligt dagarna fulla av egentid. Han letade sällskap och blev aktiv i föreningen VIMIL (Vi som mist någon mitt i livet).

– Jag fick många bra bekanta där, men kände hela tiden att jag inte är bra själv. I början var det lite panik där jag var med på alla aktiviteter jag kunde. Så fort det blev tid över, undrade jag hur jag skulle slå ihjäl den timmen, säger han.

Gert var också aktiv i bostadsrättsföreningens styrelse. Där satt även Monica. Det var så de lärde känna varandra, även om det var långt senare och i ett annat sammanhang som det sa "klick" mellan dem.

Tillsammans till Tullgarn

I pjäsen "Romeo och Julia" finns en berömd balkongscen där de förälskade bedyrar sin kärlek till varandra. Gert och Monicas historia innehåller också en balkongscen, även om den är mindre dramatisk. Gert ville åka och titta på Benny Anderssons Orkester i Tullgarn, men tyckte att det var tråkigt att åka själv.

– Vi stod och pratade på balkongerna och jag sa det till Monica som direkt svarade: "Då kan jag åka med". Vi åkte dit, och veckan efter följde Monica med ut till min sommarstuga för att plocka lite blåbär. På den vägen är det, säger Gert.

Den där dagen på balkongen blev ett startskott för en ny fas och vad som komma skulle.

– Vi kände att vi trivdes tillsammans, så efter utflykten till Tullgarn tänkte att vi skulle prova att göra en resa ihop. Vi åkte Vildmarksvägen, som jag inte kände till, trots att jag kommer från Östersund. Då testade vi att bo på hotell ihop och det var inga bekymmer, så vi åkte vidare till Jokkmokk också för att titta på midnattssolen, säger Monica.

Var sin lägenhet

Många har varit nyfikna på grannarna som hittade kärleken efter att båda förlorat sin partner. De har intervjuats i både tidningar och tv. En sak som alltid får stor uppmärksamhet är att de har valt att behålla sina lägenheter, trots att de ligger vägg i vägg, samtidigt som de delar andra saker som bil.

– Vi brukar säga att vi är iblandbo, men det är klart vi bor ihop oftast. Jag tror det kan vara skönt att ha en egen lägenhet, säger Gert.

– Lägenheterna är spegelvända, men annars identiska, men vi är båda fästa vid våra grejer och har olika stil. Det är klart att det skulle gå att pussla ihop, men det här fungerar bra, säger Monica.

Engagemanget i sin bostadsrättsförening har de kvar och det är ett intresse de delar. Gert är ordförande och Monica sekreterare.

– Vi hade styrelseuppgifterna tillsammans sedan tidigare och det har vi fortfarande faktiskt. Vår styrelse förändras i stort sett ingenting. Vi har en väldigt bra förening med mycket trevliga medlemmar och det känns som att de är nöjda med oss i styrelsen också, säger Gert.

Deras familjer har varit mycket positiva till den nya relationen, och både Gert och Monica är engagerade barnvakter när något av barnbarnen kallar.

– Det är inte så att våra bortgångna partners är borta ur vårt liv. Vi åker tillsammans till gravarna och sätter blommor. Så de är aktiva i vårt liv fortfarande, säger Gert.

– Jag tror att det är viktigt att inte fastna i sorgen. Saknaden finns alltid kvar, men man får inte vara rädd för att gå vidare, avslutar Monica.

Fler kontaktytor minskar ensamhet

Att engagera sig i sin bostadsrättsförening är ett sätt att motverka ensamhet. Här tipsar Anne Siivola, chef för bosociala avdelningen på HSB Skåne, om hur man kan bidra till goda relationer och gemenskap där man bor.

Vad är det mest grundläggande för goda relationer med sina grannar?
– Börja med att lyfta blicken och säg hej. Det är det mest elementära och bryter direkt av den eventuella rädslan eller motstånd man kan känna. Man behöva ta dessa två små steg, och det kan inte bli fel.

Vilken betydelse har det där lilla hejet och blicken?
– En bostadsrättsförening fungerar lite som en by förr i tiden – en gemenskap där man strävar mot samma mål. Visst kan det vara skönt att vara anonym till viss del, men vi behöver tryggheten omkring oss, och det får vi om vi känner till varandra, vågar reagera om någon är utanför eller behöver hjälp. Är man trygg känner man sig inte heller lika ensam. Därför behöver vi tjuvkika och ha lite koll på varandra.

Utöver att bryta isen. Vilka initiativ kan man själv ta i sin närmaste omgivning?
– Det behövs oftast bara en liten insats. Har du lite tid och engagemang att dela med dig av, låt dina grannar veta det. Sätt upp en lapp i trapphuset och berätta vad du kan hjälpa till med – kanske promenadsällskap eller handlingshjälp. Under pandemin såg vi många goda exempel på dessa initiativ, och detär utmärkt att fortsätta med.

I vidare perspektiv, vad mer kan man bidra med i sin brf för ökad gemenskap?
– Ta stöd av HSBs normalstadgar. Där slås det fast att bostadsrättsföreningen har till ändamål att främja studie- och fritidsverksamhet. Föreslå aktiviteter eller kurser som skulle vara intressant för dig och dina grannar. Då kan styrelsen se över vilket stöd du kan få för att sätta det i verket. Kanske behöver du låna lokal för bokträffar, kafé eller för att bjuda in en föreläsare.

Vad tror du är gemensamt för en lyckad aktivitet?
– Nu ser vi många brf:er som köper in hjärtstartare med tillhörande kurser. Kurser generellt engagerar, skapar gemenskap och bygger broar. Just hjärtstartare är ju också del i ett större sammanhang där man bryr sig om varandras hälsa. Men oavsett vad man hittar på skapar aktiviteten fler och nya kontaktytor grannar emellan – och när man minst anar det, har man fått nya vänner på köpet!

Monicas och Gerts tips till dem som förlorat en partner

• Fastna inte i sorgen.
• Våga gå med i föreningar och söka kontakt med andra.
• Var inte rädd för att gå vidare.
• Lägg inte skuld på dig själv eller andra på grund av en ny relation.
• Våga släppa in någon ny i ditt liv.