Fjärde upplagan av Bomorrow lyfte hur man förebygger otrygghet i bostadsområden

– Det här är otroligt viktiga frågor för HSB, sa HSBs ordförande Johan Nyhus inledningsvis. Det personliga engagemanget ligger i vårt DNA. Bostadsrättsföreningens viktigaste trygghetsfaktor är att man känner varandra och det är något man alltid måste jobba med.

– En trygg ekonomi spelar också stor roll, fortsatte han. Just nu drabbas väldigt många av ekonomisk otrygghet och det får stora effekter över tid.

– Att föra ihop sociala frågor med ekonomiska är viktigt, menade centrumledare Peter Öhman vid CER, Mittuniversitetet, tillika en av initiativtagarna till Bomorrow.

Galler skapar otrygghet

Han berättade kort om en studie som Mittuniversitet gjort och som handlar om att skapa trygga bostadsområden. Att det är mer effektivt att bygga bort otrygghet än att sätta upp galler.

– Man ska inte tro att man skapar trygghet genom att sätta upp galler och liknande. Tvärtom, kan det skapa otrygghet.

Över huvud taget nämndes inte förebyggande åtgärder som galler, övervakningskameror och fler poliser under konferensen, med undantag av ett inspelat anförande av infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson, som betonade vikten av detta i enlighet med Tidö-avtalet.

I stället lyftes goda exempel på hur man kan jobba förebyggande med människorna som bor i bostadsområden. Både Balqis Lamar Khattab, verksamhetschef för Möllans Basement i Malmö, och Dennis Franco, frilansjournalist och kanske mest känd för dokumentärserien ”Topplistans 100 gubbar”, om kopplingen mellan gangsterrap och kriminalitet i dagens Sverige, berättade personligt i sina anföranden om uppväxten i utsatta områden och vilka konsekvenser det kan få.

Första svenska vännen vid 20 års ålder

– Ofta växer unga i förorten upp i stora familjer, det är trångt, och med småsyskon hemma får man ingen ro för plugg. I stället går man till torget, där de äldre, coola håller till. Det här borde samhället ta på stort allvar. Det finns starka och bra krafter i förorten också, sa Dennis Franco, som växte upp i Göteborg och Italien och var 20 år innan han fick sin första svenska vän.

Balqis Lamar Khattab var bara 12 år när hon fick sitt första jobb, inom restaurangbranschen, och som 17-åring startade hon sin första förening, för tjejer i förorten. Ungefär 15 år senare jobbar hon i dag för alla ungdomar i Malmö, med att skapa arbete och utbildning och motverka kriminalitet och våld.

– Man måste fråga ungdomarna vad de behöver! Hos oss önskade de mötesplatser som var öppna nattetid. Problemen sker mellan tre och fyra på morgonen. Vi kan inte tänka att vi bara ska jobba 8-17.

Hjälper både brottsoffer och förövare

Förutom att erbjuda lokaler jobbar de aktivt med föräldranätverk, läxhjälp, körkortsteori, studiecirklar i psykisk ohälsa och aktiviteter som tjejer gillar, såsom dans och musikevent. De har också utbytesresor i Europa och olika samarbeten för att skapa större trygghet tillsammans.

– Vi hjälper både brottsoffer och förövare.

Sedan några år får de också bidrag från kommunen, men i många år var de helt beroende av sponsorpengar från näringslivet. De har tydliga och högt uppsatta mål.

En annan föredragshållare som sätter höga mål är Emma Cedermarker Belec, förvaltningschef på MKB Fastighets AB i Malmö.

– Vi ska ha den bästa förvaltningen i södra Sverige innan 2030! Det kanske låter kaxigt, men låga förväntningar skapar sällan utveckling, menade hon.

De satsar 100 miljoner på social hållbarhet

Företaget avsätter också väldigt mycket pengar för social hållbarhet, hela 100 miljoner, varav hälften i en stiftelse som ska ge stöd till barn upp till 12 år i lokala föreningar.

– Vi vill stärka barns uppväxtvillkor i de här områdena. Det är en unik satsning i sitt slag.

De jobbar med lokala områdesstrategier och har en nära förvaltning och hållbar stadsutveckling, följer noga upp resultat och samverkan med många olika aktörer, berättar hon.

– Vi ser till områdets unika identitet. Vi tar in fakta, skolresultat, enkätresultat och lyssnar. Självklart kan vi inte påverka till exempel skolresultaten själva, utan vi måste samverka med andra.

– Fastigheter i sig är inget värda om ingen vill bo i dem!

Ledarskapet och data har stor betydelse i Welcoming Australia

Från andra sidan jordklotet medverkade Aleem Ali, CEO för Welcoming Australia. I Australien finns en slags certifiering för städer som vill vara välkomnande för alla och han beskrev hur Bendigo, en stad med omkring 100 000 invånare gick från att vara en icke välkomnande stad till en sådan.

– Det är viktigt att nykomlingar ska förstå och känna sig välkomna, men också tvärtom, att befintliga invånare förstår vilka deras nya medborgare är, sa han.

Det man hade missat tidigare, var att fråga den stora massan i mitten, de som inte har så mycket åsikter om det multikulturella samhället. I stället hade man gett stort utrymme åt de kritiska rösterna, men så började borgmästaren lyfta fördelarna med migration och att de skulle bli världens bästa välkomnande stad.

– Ledarskapet är oerhört viktigt. Man ska inte fokusera för mycket på dem som protesterar mycket, för de är ofta en minoritet.

Även han betonade vikten av att jobba med data.

– Data hjälper oss att förklara och förstå vad som händer i en community, sa han.

Åter till infrastruktur- och bostadsministerns förinspelade anförande, i vilket han också tog upp regeringens önskan om att fler ska äga sitt boende för att ta större ansvar. Han sa också att det ska bli lättare att säga upp avtal om en boende har begått ett brott, liksom vikten av att ha uppdaterade register, till exempel rätt uppgifter i folkbokföringen.

– Det ska bli ordning och reda på bostadsmarknaden, sa Andreas Carlson.

Kontroll versus samverkan

Bomorrows moderator Anna Bellman bad HSBs ordförande Johan Nyhus kommentera ministerns anförande.

– Jag tror det är viktigt att han samlar ihop branschen. Vi behöver diskutera och gå samman. Vi i fastighetsbranschen är en jättekraft med stort ansvar! Jag tror att regeringen måste ta situationen på allvar. Upplevd trygghet går inte att lösa med fler kameror och poliser. Nej, vi måste samla! Det är inte så tydligt att han vill ta det steget, för inkludering, utan mer kontroll i stället. Andreas måste tagga upp lite till!

Johan Nyhus lyfte ett exempel gällande vräkningar.

– Att vi på HSB skulle vräka en av våra medlemmar för att dess barn gjort något kriminellt är inget vi skulle göra. Det löser inte situationen.

Har Norrlands städer växtvärk?

Dagen avslutades med en panel i vilken Anna Bellman ställde frågan om Norrlands städer har växtvärk med tanke på alla nyetableringar inom industrin som kräver snabb tillväxt och högt uppsatta mål. Therese Kreisel, Head of urban planning vid Skellefteå kommun, bekräftade detta.

– Vi har växtvärk hela tiden och jag vill understryka att växtvärken inte bara handlar om planering och bostäder, utan lika mycket om livet på väg till affären, jobbet, fotbollen.

– Vi befinner oss i positiv panik, med otroligt många utmaningar. Så mycket måste ske samtidigt och vi måste få med hela samhället och mobilisera. Vi har 80 olika nationaliteteter i Skellefteå. Största utmaningen är rekrytering, rekrytering, rekrytering! De som kommer ska också stanna. Allt måste vara så bra att man känner att det är en plats jag vill stanna på, en plats som är fin att vara på.

Lovisa Högberg, forskare vid CER, lyfte vikten av att låta dem som flyttar in i en stad samverka med de befintliga aktörerna.

– Att bygga en stad och liv sker i samverkan med dem som flyttar in. Det fysiska går att planera, men inte det som kommer att hända där. Det är viktigt att inte ha en naiv föreställning om att man kan påverka allt.

Lyssna på invånarna – både befintliga och nya

Forskningen visar enligt Lovisa Högberg att det är lika viktigt att lyssna till dem som redan bor på orten.

– Lyssna, skapa dialog och medvetenhet, både med dem som bodde där först – och de som kommer till. Skapa rättvisa förhållanden och var beredd på att göra kompromisser, så man inte kör över de som är på plats för att göra plats för nya.

Andreaz Strömgren, stadsbyggnadsdirektör i Sundsvalls kommun, betonade att kommunen måste jobba med det breda välfärdserbjudandet för att människor ska kunna förverkliga sig själv i en stad.

– Vi måste skärpa erbjudandet! Men planering är inte allt, vi har lätt för stor tilltro till den. Vi behöver samverka mer. Det får vara stökigt, allt behöver inte vara tillrättalagt.

Jeanette Hedlund, ordförande i stadsbyggnadsnämnden i Sundsvall, lyfte flera faktorer som spelar in för att man ska ta med sin familj till en ny stad och stanna där.

– Att skapa attraktiva livsmiljöer är den absolut viktigaste faktorn för att man ska stanna och skapa stolta medborgare. Kommunen kan inte fixa det själv – det gör vi tillsammans. Det är så lätt att det bara blir ord. Det krävs mer mod för att komma till göra-rutan.

Mod och magi när social hållbarhet ska öka

Publiken interagerade och delade med sig av vad de tar med sig från Bomorrow, till exempel:

Samverkan, passion, tillsammans, engagemang, exempel som gör skillnad, trygghet, just do it, från kris till medvetet kaos. Och Magi!

Bomorrow har i flera år tagit hjälp av den svenske mästaren i scenmagi, Arkadia, för att skapa magi på olika plan. Så även denna dag, då han vävde in trollerikonster i monologer om bostadssituationen och ökad trygghet.

En röst i publiken sa:

– Det behövs kanske både mod och magi för att lösa de här utmaningarna!