Från miljonprogram till mångfald: Utvecklingen i Alby, Hallunda, Fittja och Tullinge

1960-tal: Små samhällen på tröskeln till förändring

Före miljonprogrammet var norra Botkyrka till stora delar landsbygd. Alby, Fittja och Hallunda bestod av gods, gårdar och enstaka bostäder. Så sent som 1970 hade Alby bara 378 invånare​ (det året klassades det som tätort för första gången) – en blygsam befolkning utspridd kring Albysjön och den gamla herrgården. Fittja var något större med 791 invånare 1960​, men fortfarande ett litet samhälle vid Mälarens strand med gästgiveri och jordbruksmark. Hallunda och Norsborg, som ligger intill varandra, var likaså glest befolkade; 1960 bodde endast ett par hundra personer i Norsborgsområdet​

Tullinge, längre söderut i kommunen, hade redan på 1960-talet karaktär av villasamhälle. Järnvägsstationen där gjorde orten attraktiv för Stockholmspendlare. Befolkningen växte under efterkrigstiden och år 1960 bodde cirka 4 571 personer i Tullinge​ – betydligt fler än i de norra kommundelarna. Trots att Tullinge var större, präglades även det av en relativt homogen befolkning. Samtliga fyra områden dominerades vid denna tid av infödda svenskar; Botkyrka hade ännu inte upplevt någon större invandringsvåg. Med 1960-talets ögon framstod Alby, Fittja och Hallunda mest som tysta utkanter, medan Tullinge var en lugn förort med småstadskänsla. Ingen kunde då ana vilken demografisk explosion som snart skulle ske.

1970-tal: Miljonprogrammets genombrott

Under tidigt 1970-tal förändrades landskapet i norra Botkyrka i grunden. Som en del av det stora miljonprogrammet – Sveriges satsning 1965–1975 på en miljon nya bostäder – uppfördes helt nya stadsdelar i Alby, Fittja och Hallunda. Alby byggdes under några intensiva år i början av 1970-talet​, med långa rader av lamellhus, trafikseparerade vägar och ett centrum typiskt för sin tid. Fittja byggdes ut med främst hyreshus och fick ett eget litet centrum och tunnelbanestation när tunnelbanans röda linje förlängdes söderut​. Station Fittja invigdes 1972 och strax därefter öppnade Alby station 1975 på röda linjen​. Även Hallunda och Norsborg fick tunnelbana 1975, och kring de nya stationerna växte bostadshus upp.

Plötsligt fanns tusentals moderna lägenheter där det nyss varit skog och åker. Människor flyttade in i massor – många var unga barnfamiljer från innerstaden eller andra trångbodda områden, lockade av fräscha fler rum och kök. I norra Botkyrka tredubblades och fyrdubblades befolkningstalen på kort tid. Fittjas invånarantal steg från ca 2 200 (1970) till omkring 7 700 några decennier senare​, och Alby hade på 2010-talet vuxit till över 13 000 invånare​. Hallunda-Norsborg, där byggandet pågick något senare under 1970-talet, nådde liknande nivåer med runt 17 000 invånare 2016​

Tullinge berördes också av miljonprogrammet, om än i mindre skala. Där kompletterades villaområdena med nya radhus och ett fåtal lägenhetsområden, bland annat i Tullinge centrum. Men den stora expansionen skedde i norr. Botkyrka kommun gick från att ha 13 688 invånare 1960 till över 83 000 invånare 2011 – en explosionsartad ökning​. Med miljonprogrammet lades grunden till dagens stadsdelar. De nya Albys, Fittjas och Hallundas gator fylldes av lekande barn, nyinflyttade föräldrar och ett framtidshopp om god bostad åt alla.

1980–1990-tal: Kulturell mångfald växer fram

Redan under byggboomens slutskede började Sveriges demografi ändras. På 1970-talet kom arbetskraftsinvandrare – finländare, jugoslaver, greker, turkar – som fann bostäder i de nya förorterna. Under 1980- och 90-talet skedde sedan flera flyktinginvandringsvågor från krigsdrabbade länder i Mellanöstern, Afrika och Balkan. Norra Botkyrka blev en av de platser där många nyanlända slog sig ned. Samtidigt skedde en viss utflyttning av ursprungligen svenskfödda familjer från områden som Alby och Fittja; en del valde att söka sig till villakvarter i exempelvis Tullinge eller längre ut från Stockholm.

Resultatet blev att andelen utlandsfödda och barn till invandrare ökade kraftigt i miljonprogramsområdena. Botkyrka kommun som helhet fick 53,2 % invånare med utländsk bakgrund redan kring 2010 – den högsta andelen i landet vid den tiden​. Den nationella andelen låg då runt 19 %. I norra Botkyrka är mångfalden ännu större: år 2017 hade Fittja nästan 92 % av invånarna utländsk bakgrund​. Motsvarande siffra i Alby var 83,5 % (2016)​ och Hallunda-Norsborg 81,2 % (2016)​. Detta kan jämföras med Tullinge, som 2016 hade 25,6 % invånare med utländsk bakgrund​ – en tydlig kontrast inom samma kommun. I Tullinge utgör alltså personer med helt svensk bakgrund en klar majoritet, medan de i exempelvis Fittja är en liten minoritet.

Den kulturella mångfalden i Botkyrka tog sig många uttryck. I kommunen talas idag omkring 100 olika språk​, och gatorna i Alby, Hallunda och Fittja sjuder av internationellt liv. Här finns moskéer, kyrkor för olika samfund, syrianska och finska kulturföreningar, och livsmedelsbutiker som säljer allt från arabiskt flatbröd till finsk korv. Botkyrka blev under dessa decennier känt som ett Sverige i miniatyr – en plats där människor från hela världen bor grannar. Mångfalden har berikat lokalsamhället med nya perspektiv, språk och mattraditioner. Samtidigt skapades nya sociala utmaningar i form av segregation, då de invandrartäta områdena ofta fick kämpa med lägre inkomster och högre arbetslöshet än mer homogena delar som Tullinge.

2000–2020-tal: Ekonomiska klyftor och sociala skillnader

I början av 2000-talet stod det klart att Botkyrkas olika kommundelar hade utvecklats i olika riktningar inte bara kulturellt, utan även socioekonomiskt. Inkomstskillnaderna mellan Tullinge och norra Botkyrka är påtagliga – och de har ökat över tid​. En färsk jämförelse visar att medianinkomsten i det välbärgade området Tullinge villastad var 351 000 kr år 2021, medan den i Norsborg endast var 190 000 kr​. Liknande gap återfinns mellan t.ex. Fittja (ca 198 000 kr) och Tullinge​. Kort sagt: i Tullinge tjänar hushållen i snitt nästan dubbelt så mycket som i Fittja och Norsborg. Dessa ekonomiska klyftor märks också på livsstil och miljö – Tullinges villagator kantas av bilar och trädgårdar, medan många i Fittja och Alby lever mer trångt i lägenheter och har mindre ekonomiskt svängrum.

Även andra sociala indikatorer pekar på skillnader. Arbetslösheten i Botkyrka som helhet låg 2020 på 6,9 % att jämföra med 4,2 % i riket​, och det är främst i de norra kommundelarna som den öppna arbetslösheten är hög. Utbildningsnivån släpar också efter i områden som Alby och Fittja – en större andel elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet där, jämfört med i Tullinge och andra mer resursstarka områden. Konsekvenserna syns i statistik över hälsa, där exempelvis barnfetma och självrapporterad ohälsa har varit vanligare i norra Botkyrka enligt kommunens egna rapporter.

Den socioekonomiska segregationen har gjort att Polisen klassat flera områden som utsatta. Fittja betecknades först som ett “riskområde” 2015 och uppgraderades sedan till “särskilt utsatt område” 2017​, en kategori för områden med hög kriminalitet och låg socioekonomisk status. Alby och Hallunda har vid olika tider också funnits med på listor över utsatta områden. Samtidigt ska man komma ihåg att statistik inte fångar hela bilden: i dessa stadsdelar finns också mycket stolthet, gemenskap och initiativkraft. Norra Botkyrka har till exempel ett rikt föreningsliv, idrottsklubbar som engagerar ungdomar, och Mångkulturellt Centrum i Fittja – en mötesplats och kunskapscentrum om interkultur – inrymt i den gamla Fittja gård som stått sedan 1600-talet​. Den sociala mosaiken är komplex, med både utmaningar och styrkor.

Bostadsrättsföreningar och boendets omvandling

En viktig faktor i utvecklingen är bostadsmarknad och boendeformer. Miljonprogrammet innebar att nästan samtliga nya bostäder i Alby, Fittja och Hallunda/Norsborg ägdes av det allmännyttiga bolaget (i Botkyrka heter det Botkyrkabyggen). Det var hyresrätter som gällde – och så är det till stor del än idag. Till exempel utgör hyreslägenheterna omkring 77 % av bostadsbeståndet i Alby, medan endast 5 % är bostadsrätter (ägarlägenheter)​. Resten är småhus. Fittja domineras nästan helt av hyresrätter; likaså stora delar av Hallunda/Norsborg. Detta står i kontrast till Tullinge, där majoriteten av hushållen bor i eget ägda småhus eller bostadsrätter i mindre flerbostadshus.

Att så få lägenheter i norra Botkyrka har ombildats till bostadsrätter beror delvis på de boendes ekonomiska förutsättningar. I områden med lägre inkomster har hyresgäster ofta haft svårare att köpa loss sina lägenheter. Under 2000- och 2010-talet har dock politiker och bostadsbolag försökt främja ökad andel eget ägande i dessa stadsdelar. År 2013 skapade exempelvis planerna på att sälja ut en del av allmännyttan stor debatt. Botkyrka kommun beslutade att sälja ca 1 300 hyreslägenheter på Albyberget till en privat fastighetsägare, något som möttes av hårt motstånd från lokala aktivister i kampanjen “Alby är inte till salu”​. Trots protestlistor och folkomröstningskrav genomfördes försäljningen – de kommunala hyreshusen blev privatägda hyreshus, med möjlighet längre fram att ombildas.

Botkyrkabyggen har även prövat alternativa vägar som andelsägarmetoden, där hyresgäster kan köpa en andel av sin bostad. Efter ett lyckat pilotprojekt beslutade bolaget 2019 att ombilda ytterligare ett 20-tal lägenheter till delägt boende. Tanken är att ge boende chansen att successivt bli ägare och få ta del av värdeökningar, utan att behöva köpa hela lägenheten på en gång. Dessa initiativ är försök att blanda upplåtelseformerna i områden som tidigare varit ensidigt hyresrättsdominerade.

De befintliga bostadsrättsföreningar som trots allt finns i norra Botkyrka – exempelvis några Riksbyggen-föreningar i Alby från sent 1980-tal, eller ombildade föreningar i Hallunda – har de senaste årtiondena fått allt mer heterogena medlemskårer. Styrelserna i dessa föreningar kan idag bestå av personer med ursprung från hela världen, vilket speglar områdets mångfald. Föreningarna har ibland utmaningar med språkbarriärer och varierande kunskap om föreningsarbete hos medlemmarna, men de spelar en viktig roll. Att bo i bostadsrätt innebär lokalt inflytande – något som kan stärka boendeinflytandet i områden där mycket tidigare styrts av ett centraliserat bostadsbolag. Samtidigt kämpar en del föreningar med ekonomiska påfrestningar eftersom lägenhetspriserna och avgiftsnivåerna hålls tillbaka av det allmänna prisläget i en socioekonomiskt svagare trakt. Det är en balansakt att underhålla fastigheter och hålla avgifter rimliga när medlemmarnas köpkraft är lägre än i mer välbärgade områden.

Fyra områden – skilda världar?

Utvecklingen från 1960-talet till idag har lett fram till en kommun med enorm spännvidd. På några kilometers avstånd ryms vitt skilda verkligheter. Alby, Fittja och Hallunda har gått från att vara nybyggda, relativt homogena förortsområden på 1970-talet till att idag utmärkas av en extrem kulturell mångfald och lägre genomsnittliga inkomster. Här hörs många språk på torget och en majoritet av de boende har rötter i andra länder​. Tullinge har under samma period vuxit långsammare och behållit en mer svensk medelklassprägel, med villakvarter, högre utbildningsnivå och inkomster över riksgenomsnittet. Endast en fjärdedel av Tullingeborna har utländsk bakgrund​, och områdets karaktär påminner mer om en traditionell förort där medianinkomsten motsvarar välbärgade svenskars nivå​.

Denna polarisering inom Botkyrka illustrerar hur kulturell mångfald inte alltid åtföljs av ekonomisk mångfald. Tvärtom har de invandrarrika stadsdelarna blivit relativt socioekonomiskt ensartade (med mestadels låg- och medelinkomsthushåll), medan det etniskt mer homogena Tullinge domineras av medel- och höginkomsttagare. Därmed inte sagt att allt är statiskt: Det finns också variation inom varje område och individer som bryter mönstren. Men statistiken talar sitt tydliga språk när man jämför områdena.

Trots utmaningarna som segregation för med sig, spirar mycket hopp och initiativkraft i dessa trakter. Unga entreprenörer startar företag i Botkyrka, kulturprojekt som film och musik har satt Alby och Fittja på kartan, och kommunen satsar på upprustning av miljonprogrammens slitna hus. Renoveringar för en miljard kronor pågår i Fittja för att lyfta boendemiljön, och visionsarbete som “Framtid Alby” engagerar invånarna i Albys utveckling​. Så försöker man knyta ihop social hållbarhet med den fysiska.

Sammanfattningsvis har Alby, Hallunda, Fittja och Tullinge genomgått en dramatisk resa från 1960-tal till idag. De har gått från jordbruksmarker och småsamhällen, via miljonprogrammets storskaliga stadsbyggnad, till dagens komplexa urbana mosaik. Historien om dessa fyra områden är berättelsen om Sveriges förändring – om urbanisering, invandring, segregation och integration. Idag finns en stolthet över mångfalden i norra Botkyrka, samtidigt som det finns en medvetenhet om de sociala klyftor som kvarstår. Utvecklingen stannar inte här. Nästa kapitel skrivs nu, i takt med att nya generationer Albybor, Fittjabor, Hallundabor och Tullingebor formar framtiden för sina unika hörn av Botkyrka.

Källor:

• Statistiska Centralbyråns och Botkyrka kommuns befolkningsdata​sv.wikipedia.org

• Botkyrka kommuns fakta och rapporter (Botkyrka.se)​
  botkyrka.se
• Wikipedia (svenska) om respektive område, befolkningsutveckling och demografi​
  sv.wikipedia.org
• Newsworthy (2023) – inkomststatistik för Botkyrkas delområden​
  newsworthy.se

• Vänsterpartiet Botkyrka – “Alby är inte till salu”-kampanjen (2013)​
  botkyrka.vansterpartiet.se

• Fastighetssverige – Botkyrkabyggen och andelsägarmetoden.
• Framtidsprojekt “Framtid Alby” (Botkyrka kommun)​
  botkyrka.se

• Mångkulturellt Centrum i Fittja och polisens rapporter​​