Ja eller nej till fusionen - då händer detta

Scenario 1: Stämman röstar JA till samgående

Ett ja till samgående gör att vi tillsammans kan hantera framtidens många tuffa utmaningar. Vi sparar 40-50 miljoner kronor varje år och kan därmed säkra en långsiktigt hållbar lönsamhet. I Malmö kan vi behålla vårt fina hyresbestånd och behöver inte sälja några fastigheter.

• Vi kan utveckla och öka värdet och nyttan både för den enskilde och för medlemsföreningarna. Det är högsta prioritet för samgåendet.
• Vi säkerställer den lokala närvaron (lokalkontor, nätverk, medlemsaktiviteter mm). Alla boende ska kunna lita på vårt stöd.
• Vi säkerställer kompetens och specialistfunktioner för att kunna bedriva proaktiv rådgivning till föreningarna.
• Vi kan öka och vässa utbildningarna för styrelser och HSB-ledamöter.
• Vi kan fortsätta investera i digital utveckling och viktig IT-säkerhet.
• Vi kan fortsätta bygga bostäder för våra medlemmar.
• Vi får större tyngd i förhandlingar, avtal och medlemsförmåner, och ökat inflytande i boendefrågor både lokalt och nationellt.

Om stämman röstar för ett samgående finns en handlingsplan för att snabbt komma igång. Ingen tid ska spillas för att dra igång arbetet mot besparingar och stärkt medlemsnytta.

Scenario 2: Stämman röstar NEJ till samgående

Ett nej till samgående innebär en lång brant uppförsbacke ekonomiskt, och en mycket osäkrare framtid för HSB Malmö. Säkert är dock att vi måste genomföra stora besparingar. Vid ett nej behöver vi ensamma klara våra ökade finansiella kostnader som gått från 29 till 90 miljoner årligen (med dagens styrränta). Styrelsen kommer att behöva lägga strama åtgärdspaket.

• Vi måste dra ner på den lokala närvaron (stänga lokalkontor, färre utbildningar och nätverk).
• Vi måste köpa in konsulter för att kompensera för färre specialister i den egna organisationen.
• Vi måste slimma organisationen och blir då en mindre attraktiv arbetsplats, med kompetenstapp som följd.
• Vi får svårare att investera i digital utveckling för att utveckla medlemsvärdet. Våra begränsade resurser måste prioriteras för IT-säkerhet.
• Vi får svårare att bygga bostäder för våra medlemmar.
• Vi blir tvungna att avyttra fastigheter för att minska vår skuldsättning.

Vid ett nej blir det osäkert hur vi ska klara hållbar lönsamhet och skapa förutsättningar för att utveckla vår verksamhet. Våra konkurrenter kommer att utnyttja varje svaghetstecken. Vi försämrar våra möjligheter att vara den aktör som våra föreningar förväntar sig och behöver.

Scenario 3: Föreningarna väljer samarbete, men inte samgående

Att enas om samarbete istället för att gå samman har nämnts som en möjlig kompromiss. I ”mellanmjölkens land” kan det framstå som en attraktiv medelväg - men det är ett dyrt, krångligt och osäkert sätt att skjuta framtiden på framtiden.

• I ett samarbete går vi miste om de viktiga synergieffekterna, med besparingar på 40-50 miljoner varje år. Optimistiskt räknat kan vi spara knappt 10 Det säkerställer inte särskilt mycket framtid.
• Även i ett samarbete förblir de finansiella kostnaderna desamma. Även i ett samarbete måste vi dra ner på den lokala närvaron och effektivisera organisationen.
• Att fortsätta som två föreningar i samarbete kräver dubbelt av allt. Möjligheten till stora besparingar på ledning och stabsfunktioner försvinner helt.
• Det handlar om två styrelser, två vd:ar, två ekonomisystem, två personalsystem, två IT-kostnader och två inköpsförhandlingar av allt från skruvmejslar till gräsklippare - allt med samma kostnader som idag.
• Kanske kan vi i ett samarbete kapa någon specialistfunktion från två till en. Möjligen kan vi även enas om en ledning med en gemensam vd. Men det förblir ändå en marginell besparing.