Från industristad till pendlarsamhälle: Nynäshamns utveckling 1960–2020

1960-tal: Småstad och landsbygd på tröskeln till förändring

På 1960-talet var Nynäshamn en relativt liten stad och centralort, omgiven av glesbefolkad landsbygd i Ösmo och Sorunda socknar. Själva tätorten Nynäshamn hade omkring 9 400 invånare år 1960​ – de allra flesta infödda svenskar. Livet kretsade kring hamnen, några industrier och en småskalig stadskärna. Nynäshamns hamn fungerade redan då som Stockholms uthamn med färjetrafik till Gotland (startad 1902) och var en viktig arbetsgivare, liksom Nynäs Petroleum (oljeraffinaderiet grundat 1930) och Televerkets verkstäder som funnits i staden sedan 1910-talet​. I de södra kommundelarna dominerade jordbruk och småbyar – Sorunda och Ösmo var egna landskommuner med bara ett par tusen invånare tillsammans.

Bostadssituationen präglades av villor och enklare hyreshus. Sedan efterkrigstiden hade kommunala bolag och HSB uppfört några flerfamiljshus, men många hushåll bodde i egnahem. Bostadsbrist var ändå ett återkommande problem; som i många andra orter ökade befolkningen snabbare än bostäderna byggdes. Inflyttningen under 1960-talet var främst inhemsk – till exempel unga familjer som sökte sig ut från Stockholm för en lugnare boendemiljö. Någon större invandring hade ännu inte nått Nynäshamn, bortsett från ett mindre tillskott av finska arbetskraftsinvandrare mot slutet av decenniet. Med 1960-talets ögon framstod Nynäshamn som en idyllisk småstad och kringliggande Ösmo/Sorunda som landsbygd – få kunde ana den expansion som snart skulle ta fart.

1970-tal: Storkommun, miljonprogram och pendeltåg

1970-talet innebar en genomgripande förändring för Nynäshamn. Kommunreformen 1971 slog ihop Nynäshamns stad med Ösmo och Sorunda landskommuner, vilket skapade dagens Nynäshamns kommun. Befolkningen ökade markant bara genom sammanslagningen – år 1970 hade de sammanslagna områdena cirka 18 200 invånare​. Nu började kommunen planera för framtiden i större skala. Som en del av det nationella miljonprogrammet (Sveriges satsning 1965–1975 på en miljon nya bostäder) byggdes nya bostadsområden även här, om än i mindre omfattning än i Stockholms förorter. I Nynäshamns stad expanderade man exempelvis på Nickstahöjden och Backlura med nya flerfamiljshus i början av 70-talet. De flesta av dessa lägenheter uppfördes som hyresrätter via det allmännyttiga bostadsbolaget (idag Nynäshamnsbostäder) – modern boendestandard med badrum, balkong och trafikseparering lockade många unga familjer. Samtidigt växte Ösmo tätort när försvaret öppnade Musköbasen 1968 i grannskapet; behovet av bostäder för anställda gav upphov till nya radhus och lägenheter i Ösmo.

En av de största förändringarna under detta decennium var de nya kommunikationerna. Pendeltåget gjorde sitt intåg: 1973 införlivades Nynäsbanan (järnvägen till Stockholm) i SL:s pendeltågstrafik, vilket kortade restiderna och ökade turtätheten​. I oktober 1973 började de blå pendeltågstågen rulla hela vägen till Nynäshamn, istället för de tidigare loktågen​. Detta hade stor betydelse för kommunen – plötsligt blev det möjligt för fler Nynäshamnsbor att pendla till jobb och studier i Stockholmsområdet på rimlig tid. Även vägnätet förbättrades stegvis; Riksväg 73 mot Stockholm rustades upp i etapper (även om full motorväg dröjde några decennier). Sammantaget gjorde infrastrukturlyften att Nynäshamn inte längre kändes lika avlägset.

Under 1970-talet fortsatte folkmängden att öka. Nya bostäder fylldes av barnfamiljer och även en del arbetskraftsinvandrare hittade hit. Bland annat bosatte sig fler finländare i Nynäshamn – Finland var vid tiden det vanligaste födelselandet för utrikes födda i kommunen – men även personer från exempelvis Jugoslavien och Grekland sökte sig till industriarbeten på orten. Samtidigt innebar sammanslagningen av kommunerna att vissa skillnader började framträda mellan centralorten och omland. Nynäshamns stad fick en mer urban prägel med flerfamiljshus och bostadsområden som Backlura, medan Sorunda och delar av Ösmo behöll sin karaktär av villasamhällen och landsbygd. I slutet av 70-talet nådde kommunen omkring 20 000 invånare​. Framtidstron var stor – men nästa decennium skulle bjuda på både utmaningar och nya impulser.

1980- och 90-tal: Strukturkriser, mångfald och omdaning

1980- och 1990-talen präglades av både stabilisering och förändring i Nynäshamn. Befolkningstillväxten planade ut något under 1980-talet; kommunen hade drygt 21 000 invånare 1990​. Flera äldre industrier genomgick strukturkriser. Ett tydligt exempel var cementfabriken i Stora Vika (i Sorunda) som lades ned 1981 efter att ha försett Stockholm med cement i över 30 år. Nedläggningen väckte oro för arbetslöshet och avfolkning i det lilla brukssamhället, men många drabbade lyckades så småningom pendla till jobb på andra orter. Även Televerkets verksamheter minskade i betydelse när telekomindustrin omorganiserades. Oljeraffinaderiet Nynäs AB däremot fortsatte sin produktion, om än med färre anställda än under toppåren. Sammantaget gick Nynäshamn från att vara en utpräglad industristad till att bli alltmer av en pendlingskommun – en trend som förstärktes i takt med att bilpendling och kollektivtrafik förbättrades. Under 1990-talet byggdes t.ex. pendeltågets dubbelspår delvis ut (Älvsjö–Västerhaninge 1996) för att öka kapaciteten​, och planeringen för att bredda väg 73 till motorväg tog fart.

Samtidigt började Nynäshamns demografi sakta förändras genom ökad internationell inflyttning. Under 1980-talet tog Sverige emot flyktingar från bland annat Mellanöstern (Iran/Irak) och under tidigt 90-tal från krigets Balkan. Några av dessa nyanlända bosatte sig i Nynäshamns kommun. Det handlade inte om några stora antal, men tillräckligt för att kommunen skulle få inslag av nya kulturer. Till exempel etablerades bosniska och kurdiska familjer i Nynäshamns tätort under 90-talet. Många inflyttade drogs också till de bostäder de hade råd med – oftast hyreslägenheter i centralorten – medan villaförorterna förblev mer homogena. Resultatet blev att andelen invånare med utländsk bakgrund i kommunen ökade från knappt 5 % kring 1980 till omkring 13 % år 2002​. Trots att Nynäshamn inte alls nådde samma mångfaldsnivåer som exempelvis Botkyrka, märktes förändringen: finska, serbokroatiska och persiska hördes numera i skolor och på arbetsplatser.

På det ekonomiska planet upplevde Nynäshamn 1990-talets svåra lågkonjunktur liksom övriga Sverige. Arbetslösheten steg tillfälligt och kommunens skatteintäkter krympte. Vissa sociala skillnader började framträda – till exempel hade hushåll i villaområden som Ösmo/Torö i snitt högre inkomster än de i hyreshusområden i centrala Nynäshamn. Dock var klyftorna relativt måttliga jämfört med storstädernas segregerade förorter. Kommunen satsade under dessa år på att förbättra boendemiljöer i miljonprogrammets kvarter och undvika förfall. Bland annat rustades bostadsområden upp med stöd av statliga medel (LIP-bidrag) mot slutet av 90-talet, till exempel i Nickstahöjden, där energibesparande åtgärder och trivselskapande projekt genomfördes. Genom hela denna period höll Nynäshamn fast vid en blandad karaktär: å ena sidan småstadens lugn och närhet till naturen, å andra sidan gradvis ökande integration i storstadsregionens arbetsmarknad och kultur.

2000–2020-tal: Tillväxt, hamnboom och nya bostadsfrågor

Efter millennieskiftet gick Nynäshamns kommun in i en ny fas av expansion. Befolkningen steg snabbare än tidigare – från ca 24 000 invånare år 2000 till nästan 28 800 år 2020​. Denna ökning drevs av flera faktorer. Dels lockade kommunen nya barnfamiljer som sökte bostad till mer överkomliga priser än i Stockholms innerstad; utbyggnaden av väg 73 till mötesfri 2+2-väg (klar 2010) kapade bilresan till Stockholm till under en timme, vilket gjorde pendling med bil smidigare. Dels kom nya invånare genom invandring – särskilt under flyktingkrisen 2015 då Nynäshamn tog emot en del syrier och afghaner. Andelen invånare med utländsk bakgrund nådde omkring 22–25 % vid slutet av 2010-talet​, att jämföra med knappt 13 % vid millennieskiftet. Polska, arabiska och thai är exempel på språk som blivit vanliga inslag; Polen hade år 2020 seglat upp som det näst vanligaste födelselandet efter Sverige (cirka 3 % av befolkningen) tack vare arbetskraftsinvandring och färjeförbindelser​. Nynäshamn är idag ingen “smältdegel” i nivå med storstäderna, men kommunen har blivit tydligt mer mångkulturell än för några decennier sedan.

En avgörande händelse under 2010-talet var satsningen på Stockholm Norvik Hamn. Denna nya djuphamn strax norr om Nynäshamns stad stod klar 2020 och är Stockholmsregionens nya stora godshamn​. Norvik möjliggör att containerfartyg och roro-fartyg (lastbilar på fartyg) kan anlöpa istället för att gå in till Stockholms innerstad. Hamnen har blivit en injektion i lokalekonomin – den har skapat nya arbetstillfällen och satt Nynäshamn på kartan som ett logistiskt nav för hela Mälardalen. En järnvägsanslutning drogs in till Norvik, klar 2020, så att godståg kan transportera containrar vidare. Samtidigt lever den gamla färjehamnen i Nynäshamns centrum vidare, med tät trafik av färjor till Visby och nu även till Gdynia i Polen. Tack vare Norviks öppning kan Gotlandsfärjorna få mer utrymme i den ursprungliga passagerarhamnen. Kommunen ser därmed en fortsatt central roll för sjöfarten i Nynäshamn, nu på två fronter: både passagerartrafik och internationell godshantering.

Parallellt med hamnboomen har bostadsbyggandet tagit fart på nytt. Under 2010- och 2020-talen växte flera nya kvarter fram. Ett exempel är kvarteret Fyren nära centrum, där över 400 hyreslägenheter uppfördes för några år sedan​. Även vid Nynäsgård station planeras nya flerbostadshus, och i Ösmo finns ambitiösa planer som kan fördubbla ortens befolkning inom ett årtionde​. Fokus i nyproduktionen har legat både på hyresrätter och bostadsrätter för att balansera upplåtelseformerna. Under 2020-talet har dock bostadsfrågan blivit politiskt omdebatterad i Nynäshamn, särskilt vad gäller allmännyttans hyresrätter. Efter maktskiftet 2018 beslutade den borgerliga majoriteten 2023 att ge Nynäshamnsbostäder grönt ljus att erbjuda hyresgäster ombildning till bostadsrätter​. Syftet enligt förespråkarna är att öka det privata ägandet och blanda boendeformer i kommunens områden​. Kritiker – däribland Hyresgästföreningen – menar dock att detta gynnar resursstarka hushåll och riskerar att förvärra bostadsbristen för unga och ekonomiskt svaga grupper​. Kötiden för en hyreslägenhet i Nynäshamn är redan över 4 år i snitt​, och med få nya hyresrätter planerade kan ombildningar leda till ännu längre köer.

Socialt sett står Nynäshamn inför både möjligheter och utmaningar i början av 2020-talet. Kommunen har generellt en något lägre utbildningsnivå och högre arbetslöshet än Stockholms läns genomsnitt, men betydligt bättre situation än mer utsatta förorter. Inom kommunen finns vissa skillnader: villaområdena (t.ex. delar av Sorunda/Torö och centralortens villakvarter) har högre medianinkomster, medan kvarter dominerade av hyreslägenheter har fler låginkomsttagare och nyanlända. Denna socioekonomiska klyfta är dock relativt mild – Nynäshamn har inga områden klassade som “utsatta” av polisen, och brottsligheten är förhållandevis låg. Mycket fokus läggs nu på integration och skola för att säkerställa att den växande unga generationen, oavsett bakgrund, får goda framtidsutsikter. Ett rikt föreningsliv och närheten till både stad och skärgård ger kommunen unika förutsättningar att forma en sammanhållen identitet trots mångfalden.

Bostadsrättsföreningar och boendeformer i förändring

En röd tråd genom Nynäshamns utveckling är hur bostadsmarknaden och upplåtelseformerna har skiftat över tid. Under efterkrigstiden och miljonprogrammet dominerade hyresrätten kraftigt i nya flerbostadshus – de flesta lägenheter som byggdes på 1960- och 70-talen uppläts som kommunala hyresrätter via Nynäshamnsbostäder. I småstaden fanns visserligen redan några bostadsrättsföreningar (HSB hade t.ex. uppfört kooperativa hyreshus på 50-talet), men andelen bostadsrätter var låg. Detta mönster höll i sig långt in på 1990-talet; till skillnad från många innerstadskommuner skedde få ombildningar av hyreslägenheter i Nynäshamn under avregleringsåren kring 1990. En orsak var att hyresgästerna ofta inte hade ekonomiska möjligheter eller intresse att köpa loss sina lägenheter – bostadspriserna i Nynäshamn utvecklades måttligare än i Stockholm, och incitamenten att ombilda var mindre. Därför är hyresrätten fortfarande stark i kommunen: idag utgör hyreslägenheter ungefär en tredjedel av alla bostäder​, vilket är en hög andel jämfört med riket. Det mesta av detta är allmännyttans bestånd på runt 2 400 lägenheter, spritt över områden som Backlura, Centrala Nynäshamn, Nicksta m.fl.

Samtidigt har bostadsrättsboendet vuxit i betydelse gradvis. En tidig våg av bostadsrättsbildande kom redan på 1980-talet när Televerket sålde sina äldsta arbetarbostäder – de kulturhistoriska “Telihusen” från 1920-talet – vilka ombildades till bostadsrättsföreningar. Dessa charmiga trähus i centrala Nynäshamn är idag eftertraktade bostäder​, och föreningarna där har med åren fått en blandad medlemskår. Under 2000- och 2010-talen har nyproduktion ofta skett i form av bostadsrätter; flera nya föreningar har bildats i takt med att exempelvis radhus och lägenhetshus uppförts av privata aktörer. Det gör att andelen bostadsrätter nu successivt ökar. Kommunledningen uttrycker tydligt att man vill ha en blandning av upplåtelseformer i alla områden – vilket också är motivet bakom att tillåta ombildningar av en del hyresrätter​. Tanken är att blanda hyresgäster och ägare, för att skapa mer socioekonomiskt heterogena kvarter och öka de boendes inflytande över sitt boende.

För bostadsrättsföreningarna själva innebär utvecklingen både möjligheter och utmaningar. Å ena sidan ger bostadsrätt som boendeform större lokalt självbestämmande – de boende kan påverka underhåll, utemiljö och gemensamma projekt på ett helt annat sätt än i hyresbeståndet. Flera föreningar i Nynäshamn har exempelvis satsat på att förbättra gårdsmiljöer och energirenovera husen, vilket höjer trivseln. Styrelserna har också blivit allt mer mångfacetterade i takt med samhällets förändring; idag kan en brf-styrelse bestå av allt från unga infödda nynäshamnare till utlandsfödda pensionärer, vilket speglar befolkningens mix. Å andra sidan kämpar en del föreningar med ekonomiska balansakter. I en ort med måttliga bostadsrättspriser kan det vara svårt att finansiera stora renoveringar utan att höja månadsavgifterna påfrestande mycket. Nynäshamns bostadsrätter säljs generellt billigare än motsvarande i Stockholm, vilket är bra för köparna men innebär att föreningarnas låneutrymme och kapital är mer begränsat. Dessutom kan ombildningar av äldre hyreshus föra med sig initiala svårigheter – nyblivna bostadsrättsägare behöver kunskap om föreningsansvar och ekonomi, och inte alla hushåll har robust ekonomi för oväntade utgifter.

Trots dessa utmaningar spelar bostadsrättsföreningarna en viktig roll för Nynäshamns boendemiljö. De bidrar till ett långsiktigt perspektiv där de boende själva vårdar och förbättrar sina kvarter. I en tidigare ganska centraliserad bostadsmarknad (dominerad av kommunala hyresvärden) har brf:erna fört in ett element av lokalt engagemang. Mycket tyder på att framtidens Nynäshamn kommer att ha en mer jämn fördelning mellan hyresrätt och bostadsrätt. Om de planerade ombildningarna genomförs fullt ut kommer hyresrättsandelen minska något från dagens ~33 %, men kommunens mål är att fortsatt bygga nya hyresbostäder för att möta behovet och behålla en social balans.

Sammanfattningsvis har Nynäshamns kommun rört sig från en homogen liten industristad till en diversifierad pendlarkommun med varierade boendeformer. Befolkningen har ökat och blivit mer blandad, både vad gäller kultur och hur man bor. Utmaningar finns – som att undvika segregation och säkerställa bostäder för alla inkomstgrupper – men Nynäshamn har också många styrkor att bygga vidare på. Med sin kombination av kustnära livsmiljö, engagerade lokalsamhälle och förbättrade kommunikationer står kommunen väl rustad att möta framtidens samhällsutveckling.

Källor: Befolkningsstatistik från SCB och Wikipedia​

sv.wikipedia.org

transportochlogistik.se

hyresgastforeningen.se

hemhyra.se