Vi är duktiga på att sortera i Sverige, men det finns fortfarande alltför många förpackningar och returpapper som hamnar i det brännbara avfallet i stället för att återvinnas. Den största utmaningen är återvinning av plastförpackningar. Statistik från Förpacknings och Tidningsinsamlingen (FTI) visar att över 60 procent av de producerade plastförpackningarna under 2014 inte återvanns till nytt material.
En alldeles för hög siffra – helt i onödan.
En undersökning som HSB låtit Sifo göra bland drygt 1 200 hushåll, visar att 55 procent av dessa anser att bättre möjligheter till återvinning nära det egna boendet skulle bidra till att man källsorterar i större utsträckning än i dag.
För att minska mängden avfall och öka återvinningen måste hushållen bli mer delaktiga än i dag. Rätt incitament och kortare avstånd till insamlingsplatsen kan öka möjligheten och viljan att sortera. Det ska vara lätt att sortera rätt och det ska löna sig att göra rätt.
För att lyckas med detta behövs:
- Att regeringen och kommunerna tydliggör att avfall är en resurs som ska tillbaka till kretsloppet. Detta kan göras genom att hushållen inte behöver betala flera gånger för att samla in förpackningar och returpapper till producenterna.
- Att hela insamlingen av förpackningar och returpapper finansieras enbart genom förpackningsavgift och materialvärdet. Inte förrän då har producenterna ett incitament att minska mängden förpackningar.
- Att incitamentsbaserade lösningar ses som bättre än tvingande krav. Det ska vara lönsamt för de boende och fastighetsägare att sortera och tillhandahålla insamlingsplatser.
- Att insamlingsplatserna kommer närmare de boende. Detta kan lösas på olika sätt beroende på de lokala förutsättningarna. Kvartersnära gemensamma insamlingsplatser kan vara en lösning när det inte finns utrymme för miljörum eller om externa insamlingsplatser är mer kostnadseffektiva för de boende än insamling i fastigheten.
- Att kommunerna samråder med boende och fastighetsägare om lokala insamlingssystem, så att det inte blir ett nytt system som inte är anpassat efter de boendes behov.
Läs debattartikeln i sin helhet här.