Erik Rönnhagen genomförde ett epokskifte i Norrköpings bostadshistoria, övergången från järnspiselrummen till ett modernt boende. Under första världskriget och åren därefter hade Norrköping Sveriges sämsta bostadsstandard. Vid en bostadsräkning 1929/30 bland 88 större orter i landet kom Norrköping på 87:e plats, med bara Avesta efter sig.
I en minnesskrift över HSB:s första 60 år i Norrköping kan vi läsa följande:
Södra S:t Persgatan, 1 rum och kök på 27 kvm. "Kall, fuktig och med tydlig mögelbildning." Där levde 12 personer, två vuxna och tio barn, varav sju minderåriga. Pappan tjänade 1300 kronor om året och betalade 230 kronor per år i hyra.
Hospitalsgatan, 1 rum och kök på 19,5 kvm. Där bodde nio personer, en stuveriarbetare och hans hustru samt sex minderåriga barn och ett större.
Så såg det ut i hus efter hus. Av 18651 lägenheter vid bostadsräkningen bestod 68 procent av ett rum och kök, de så kallade järnspiselrummen. Länge syntes inget hopp om förbättring. Det blev bara värre.
Kooperationen kom det var när hyresgästerna själva började organisera sig och bilda kooperativ som vändpunkten kom. Men ett problem var att när ett kooperativ lyckats bygga ett hus upphörde deras intresse. Det behövdes något mer och det var där HSB kom in, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening. Deras ideologi var: Spara till ditt eget hem. Redan innan HSB i Norrköping bildades våren 1929 hade 400 kooperativa lägenheter byggts i Norrköping. Men med HSB fortsatte bostadsrättsföreningens ansvar även efter att huset stod klart.
Björkdungen först ut att byggas. Björkdungen i korsningen av Södra Promenaden och Hörngatan blev HSB:s första hus i Norrköping. Där bodde också den första verkställande direktören för HSB, Erik Rönnhagen och där är hans döttrar Karin och Annika, liksom deras tre syskon, födda. Men HSB:s förste medlem i Norrköping blev lokföraren Herman Holm som bodde i två rum och kök med hall som han betalat 3600 kronor i insats för. "Mitt HSB-hem är min borg", skrev han i en minnesskrift.
Brudlyckan byggdes i slutet av 1940-talet. HSB stod i begrepp att uppföra sin 50 000:e lägenhet i landet. Brudlyckan var ett av många pågående HSB-byggen i landet. Efter energiskt agerande från Erik Rönnhagen, driftig och kreativ chef för HSB Norrköping, beslöt HSB centralt att förära Norrköping med den 50 000:e lägenheten.
Barnrikehusen. För barnfamiljerna var HSB-lägenheterna en revolution som nästan var overklig. En trebarnsfamilj fick två rum och kök samt toa och badrum. Med fem barn var man berättigad till en trea. Trångt kan vi tycka, men ett himmelrike då. Fram till sin död 1957 var Erik Rönnhagen verkställande direktör i HSB Norrköping. Han nöjde sig inte med att bygga lägenheter utan såg också till att det i de så kallade barnrikehusen, Solgårdarna, också blev barnträdgårdar. Dit anställdes också personal. Än idag träffas de som bodde där då och då.
Åke Pressfeldt var en av dem som bodde på Gabrielsbergsgatan. Han minns hur Erik Rönnhagen kom och hälsade på för att se hur folk mådde. -Vi var 300 barn som lekte på gårdarna utanför tre hus. När Erik kom stod vi med mössan i hand och bockade. Han var en gemytlig farbror.
Mellan 1936 och 1955 byggdes 313 lägenheter för barnrika familjer i Solgårdens fastigheter. Kolonien, Klockaren, Adjutanten och Vävmästaren är några. Även de äldre värnade Erik Rönnhagen om. I pensionärshemmen fick de äldre egna lägenheter med pentry. Det fanns fotvård, sjuksyster med mera. Ett trygghetsboende innan ordet var uppfunnet.
-Pappa var en föregångare inom det sociala, säger Karin Rönnhagen. Hon berättar hur han ordnade med präst till söndagarnas gudstjänster i pensionärshemmen. Båda systrarna minns också hur de lussade tillsammans med scouterna i pensionärshemmen. Karin Rönnhagen och Annika Wärn var 23 respektive 16 år när deras pappa Erik avled. De minns honom som en omtänksam far och extra starkt lever minnena från somrarna vid sommarstället vid Mauritzberg. -Han blev väldigt uppskattad och det sporrade honom till att arbeta ännu mer. Han satt med i varje bostadsrättsförenings styrelse och var med på sammanträdena, berättar Annika Wärn. Det syns också i en bok med alla protokoll, revisionsberättelser med mera från bostadsrättsföreningarnas sammanträden mellan 1929 och 1948. Erik Rönnhagens namn återkommer i varje protokoll.
Det är med stolthet och tacksamhet som vi idag tänker tillbaka på Erik Rönnhagen och hans engagemang i vår förening och HSB rörelsen.
Korta fakta om Erik Rönnhagen: