Under kostymen är vi alla lika

Roger växte upp i Finspångs stökiga arbetarkvarter som äldst av fem syskon med en ensamstående mamma. De ekonomiska marginalerna var små och han fick tidigt lära sig att ta ansvar. Det var tuffa år och tonårstiden var ganska tung.

–       Visst har det präglat mig att växa upp så. Det var inga trygga barndomskvarter precis, lägenhetsbråk och fylla var vanligt i trappuppgångarna. Men vi barn på gården höll ihop. Många av dem som jag lärde känna då hör fortfarande till mina bästa vänner.

I skolan gick det inget vidare. Roger var väldigt skoltrött och spelade hellre elbas och arrangerade konserter med punkbandet som han hade ihop med några kompisar.

–       När jag ser tillbaka kan jag slås av det otroliga drivet och engagemanget vi hade i musiken. Egentligen var vi nog väldigt politiska i det vi gjorde fast vi inte såg det så själva. Punken var ju en motrörelse till etablissemanget. De värderingar om solidaritet och människors lika värde som vi uttryckte där och då är starkt grundade i mig och finns fortfarande med i allt jag gör.

Det var inte samma driv i skolarbetet och när Roger gick ut nian var slutbetyget i genomsnitt 0,7 på en femgradig skala.

–       Jag trodde ju att jag var så dålig. Det är lätt att tro att betygen säger sanningen om ens förmåga. Att fortsätta i skolan var inget alternativ så jag började arbeta. Fick ett ungdomsjobb som fastighetsskötare på HSB i Finspång och tyckte det var bra.

På fritiden var det musik och som gällde men så småningom kom även fotbollsintresset in i bilden och Roger har varit på i stort sett varenda hemmamatch som IFK spelat de senaste 30 åren.

Efter året som fastighetsskötare arbetade Roger i skogen en tid och sedan blev det rätt många år inom industrin. Industrijobbet var så enormt tråkigt att Roger faktiskt började fundera på att studera, för han insåg att om han någon gång i framtiden skulle kunna välja arbete behövdes utbildning.

–       Så jag började på Komvux och blev förvånad över hur lätt det gick. Jag trodde ju att jag inte kunde något men det var både roligt och enkelt. När grundskolan var avklarad läste jag ekonomisk gymnasielinje och gick ut med 4,8 i genomsnittsbetyg. Det visar vad viktig motivationen är.

Men det skulle dröja ett tag till innan Roger fortsatte till universitetet. Tjugotre år gammal blev han pappa. En fast inkomst blev viktigare än studier och därför blev det åtta år till inom industrin. Han trivdes verkligen inte men mindes alltför väl hur det kan vara när pengarna knappt räcker till. Därför såg han till att familjen hade den så viktiga månadslönen under döttrarnas småbarnsår.

–       1998 bestämde jag mig för att söka in till universitetet. Jag började på lärarutbildningen men bytte ganska snart till ekonomi. Parallellt med studierna drev jag en bokföringsfirma för att finansiera min utbildning.

Ett halvår innan Roger var färdig civilekonom fick han erbjudande om ett vikariat för ekonomichefen på Tekniska verken i Finspång och tackade ja. Utbildningen läste han klart på kvällar och helger.

Sedan har det rullat på. Han blev ekonomiansvarig på Vallonbygden, sedan ekonomichef och vice vd på Finspångs Stadsnät och ansvarig för kommunens koncernbank. För fem år sedan slöts cirkeln när Roger kom tillbaka till HSB där han haft sitt första jobb trettio år tidigare. Men den här gången kom han till HSB som ekonomichef. Numera är han vd och trivs mycket bra med uppgiften.

–       Det är en fördel som vd att det ekonomiska tänkandet sitter i ryggraden. Sedan får jag utlopp för min organisatoriska sida i det här jobbet. Även privat är jag ganska organisatorisk och brukar ha mål för de närmaste åren. Det är lättare att man faktiskt ser till att nå målen om de är fastställda. För det finns alltid något som jag vill. Nu är jag till exempel sugen på att lära mig köra båt.

Roger fortsätter att ge sig i kast med nya saker att klara av både i jobbet och privat. Han är övertygad om att utmaningar gör så att man inte stagnerar.Och det gäller inte bara honom själv utan han vill ge sina medarbetare utrymme att ta stort eget ansvar och ställas inför nya uppgifter. Roger konstaterar att uppväxten präglat honom i hans ledarskap.

–       Min grundfilosofi är att våga delegera så mycket som möjligt till så många som möjligt oavsett vilken bakgrund eller befattning personen har. Ansvar är ett sätt att utvecklas som person och är även utvecklande för företaget. Vissa saker kan kännas jobbiga och svåra först, men känslan när man klarar av något som man inte gjort tidigare betyder mycket. Dock år det ju starkt kopplat till att var och en verkligen tar det ansvar som man får.

Den gamla punkrockaren från förr då? Jodå, musiken är fortfarande viktig i Rogers liv. Sedan barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån spelar han mycket mer igen. De är några kompisar som träffas och jammar ihop. Det låter riktigt bra försäkrar han. För det är så med Roger, han gör sällan något halvdant vare sig det handlar om ledarskap eller att spela bas. Det ska göras ordentligt.

På tal om att femtioårsdagen närmar sig så har Roger ingen åldersnoja alls utan tvärtom.

–       Jag tycker om att bli äldre. Känner mig både lugnare och tryggare. När jag ser tillbaka på vad jag gjort och åstadkommit är det skönt att veta att jag kan rätt mycket nu. Har en hel del erfarenhet. Jag har gjort en arbetarresa och det är med blandade känslor jag tänker på kontrasten mellan då och nu. Jag kommer alltid att ha en del av mig kvar i Finspångs arbetarkvarter medan en del av mig finns numera i styrelserummen. I början var det en krock men nu är jag sams med mig själv och lika bekväm i båda rollerna. För en människa är alltid en just bara en människa. Vi är alla likadana under Armanikostymen eller skyddskläderna.