Generationer av kollo i Magnarp

Det är lördag förmiddag och kollot är inne på sin sista dag. På den lilla vägen som leder upp till fastigheten börjar bilarna rulla in. Det är dags att hämta hem barnen efter en veckas kollo i Magnarp. Regnet hänger i luften och från verandan hörs högljudda rop från kompisar som snart ska åka hem. Vi träffar familjen Rodriguez Magdalena, mamma Ida och pappa Johan, som är på plats för att hämta hem sin dotter Xana. I familjen finns en kollotradition som sträcker sig flera generationer bak i tiden.

– När jag berättade för min mamma att Xana skulle på kollo i Magnarp visade det sig att både min mormor och morfar också varit här på kollo. Jag hade ingen aning om det, men det fanns till och med fotografier från den tiden, säger Ida Rodriguez Magdalena. 

Hon har fotoalbumet med sig och där är bilder på glada barn som badar i havet i Magnarp och poserar framför den stora verandan på kollo-huset. Samma ålder, samma lycka men en annan tid.

– Efter att jag fick reda på att min mormor och morfar varit på kollo började jag läsa lite om kolloverksamheten i Sverige, och det gör mig lite ledsen att den på många håll lagts ner i stället för att anpassas. Att åka på kollo är en möjlighet att träffa andra barn som kanske inte bor eller lever likadant som vi, men där alla barn ändå är här på lika villkor, säger Ida. Att driva kollo känns så rätt i HSB-andan, därför är jag också väldigt glad att Xana fick åka hit.

Även pappa Johan har erfarenhet av sommarkollo. Som barn uppvuxen i
Stockholm fick han möjlighet att åka några sommarveckor på kollo i Nora.

– Jag minns kollot som något av det roligaste jag gjort som barn. Jag var kanske nio år och det var nästan som den där Cornelis-låten, ett helt gäng  grabbar som bodde tillsammans i en stor sal, säger Johan. Jag tror att  kolloverksamheten behövs även i dag. Det är kul för barnen att få komma hit och bara leka, vara ute och ha kul.

När vi frågar om de haft mycket kontakt under veckan skrattar de lite.

– Hon har inte ringt hem en enda gång, så jag gissar att det har varit toppen, säger Ida. Jag tror att det är bra även för oss föräldrar att barnen åker i väg, det lär oss att släppa lite på den benkoll som vi annars lätt har.

Xana kommer nerhoppande från verandan och kramar om sin mamma och pappa. På frågan vad som varit bäst under veckan som gått kommer svaret fort.

– Att få lära känna nya kompisar har varit det bästa. Och sen krabbfisket, discot och skattjakten, säger Xana. När jag kom hit var jag lite rädd att jag inte skulle få nya vänner, men det var absolut inte sant.