Minnesbilder

 

Minnesbilder
– av Arne Carlsson

Jag fick vetskapen om att HSB skulle uppföra fastigheter vid Skolgatan/Centralgatan. Meddelande hade gått ut att kontrakt kunde tecknas en viss dag och tid i HSB:s lokal under Konsumrestaurangen. Jag fick pappa intresserad. Vi hyrde då en fyra i Viahörnan, som var omodern med vedspis och kakelugnar. Vi hade ju även skrädderiet som tog plats.

 

Lägenheterna som då bjöds ut var trerummare, med separat ingång till det tredje rummet, tvårummare med matrum, och mindre tvårummare. Det fanns även treor med endast en ingång samt några ettor.

 

Det var HSB:s eldsjälar Edvin Carlsson och Kalle Lindberg som tog emot och informerade om det kommande projektet. Många sökande som hade olika önskemål angående hus och boende hade infunnit sig. Pappa tecknade sig för en av treorna med separat ingång till tredje rummet med tvättrum.

 

Fastigheten skulle byggas som första hus vid Skolgatan och få numret 2, och lägenheten skulle finnas på nedre plan invid uppfarten.

 

Insatserna var satta för treorna lägst 520 kronor och tvåorna från 450 kronor. Svårt att tänka sig i dagens läge…

 

Mycket sprängningsarbete utfördes innan byggnationerna kunde komma igång. Husen vilar mycket på sprängsten, utom den norra delen av Skolgatan 2 där det var en ”ficka” som måste pålas.

 

Byggnationen kom igång och till december 1946 hade bostadsinnehavarna flyttat in i Centralgatan 24 och Skolgatan 1. Och precis till julen 1946 stod vi färdiga att flytta in i Skolgatan 2. Centralgatan 18 blev färdig den 15 maj 1947. 

 

”… till december 1946 hade bostadsinnehavarna flyttat in i Centralgatan 24 och Skolgatan 1. Och precis till julen 1946 stod vi färdiga att flytta in i Skolgatan 2. Centralgatan 18 blev färdig den 15 maj 1947.”

 

Badrummen kunde inte göras klara då det inte gick att skaffa badkar. Det var förbud att hålla varmvatten då det fortfarande var bränslebrist i landet.

Nynäshamns Posten 11 februari 1947. Bränslebristen var stor.

 

Uppvärmningen av fastigheterna gjordes med olika bränslen; ved, torv och briketter och allt som fanns att ta till. Vår fastighetsskötare John Pettersson och ”Knackarn” Andersson samlade in soporna från sopnedkasten och bjöd på varmvatten på fredagarna. De flesta fruarna var hemma på den här tiden, så fredagarna blev en stor städdag. Det gick en lång period innan varmvattnet blev obligatoriskt. Oljeaggregat och allt däromkring, uppvärmd tjockolja.

 

Det dröjde innan badrummen gjordes klara, men till slut hade föreningen fått kontrakt med en industri i Värmland som göt badkar i någon typ av slaggprodukt med ståltrådsform. Många av badkaren blev kvar ända till den stora badrumsrenoveringen som började under 1990-talet. Några boende ville då inte ha någon rörmokare in i lägenheten, men till slut blev alla badrum helt renoverade, sedan de boende tänkt om.

 

Trappuppgångarna städades av de boende månadsvis, vilket de fick 6 kronor för. Det pågick länge. Det var mycket barn i husen, det var ju mest yngre personer som bodde i husen då. Lite hyss gjordes nog iland, men inget grövre förekom.

 

”Trappuppgångarna städades av de boende månadsvis, vilket de fick 6 kronor för”

 

En sorglig händelse

 

Efter några år inträffade en händelse som satte djupa spår i två familjer och som även berörde föreningens medlemmar. Två pojkar i tioårsåldern – en boende i Centralgan 18 och den andre i Skolgatan 2 – hade lyckliga hittat en kasserad liten masonitbåt nere vid Gröndalsviken. Den skulle nu prövas, och flera pojkar tillfrågades om de ville följa med, även min lillebror. Men ingen kunde följa med, det var nog föräldrar som hade varnat.

 

De två pojkarna tog sig ned till Gröndalsviken och paddlade ut på den djupa viken. Om båten läckte eller om någon gjorde en oförsiktig rörelse är inte klart, men plötsligt låg de båda i det kalla vattnet, de var nog inte simkunniga. När de hittade pojkarna höll de i varandras händer. De var svårt att se mödrarna efter olyckan, den hade naturligtvis tagit mycket hårt på dem.

 

Renoveringar

 

Efter ett antal år fick vi översvämning i södra delen av Skolgatan 2. Rören fick läggas om, bostadsinnehavarna gjorde all grävning själva för att hålla kostnaderna nere.

 

När jag kom in i styrelsen snyggade jag till två förråd som blivit illa åtgångna, resten av styrelsen var tacksam över det. Gårdarna sköttes av någon äldre boende från varje hus, till ett litet arvode.

 

Tiden rullade på och husen behövde ses över. En del puts lossnade. HSB gjorde upp en plan som skulle kosta 26 miljoner kronor, och ändå ingick inte byte av värmesystemet. Det aviserades om stora höjningar av boendekostnaderna. Styrelsen hade godkänt HSB:s förslag.

 

Ett stort möte anordnades i Grand-bions lokal och samtliga bostadsinnehavare hade samlats. Chefen för HSB Nynäshamn informerade om de stora renoveringarna och hur ändringarna skulle gå till. De boende skulle få utrymma husen och placeras i tillfälliga bostäder under renoveringen.

 

Konduktör Hallberg som var en driven person i föreningslivet gick fram för att ta ordet. Han förkastade HSB:s plan på så stora renoveringar och så stora höjningar av månadsavgiften. Han föreslog att den kommande styrelsen skulle göra upp en plan för de mest aktuella behoven. Han meddelade också att 900000 fanns sparade och menade att föreningen skulle kunna få ett fördelaktigt lån.

 

Medlemmarna röstade med stor övervikt på Hallbergs förslag. Det var nog ett förslag som inte gillades av HSB:s representanter, då en av dem klev ut i gången och fordrade en omröstning. Det bemöttes av Hallberg och flera vana föreningsmedlemmar, att vid utlyst möte gäller röstning som beslut.

 

Nu blev det många spörsmål för föreningen att ta hand om. En ny styrelse måste utses då den gamla avsade sig sina uppdrag med omedelbar verkan.

 

Möte anordnades för nyval av styrelse. Där valdes Helge Larsson, jag Arne Carlsson och Birgit Gehlin. Helge var en mycket kunnig person när det gällde föreningsfrågor och även annat, jag själv var heller inte främmande för styrelsearbete då jag vid tillfället satt med i två styrelser. Birgit var anställd på kommunens byggnadskontor och var väl insatt i byggnadsfrågor och arbetsvillig i sitt uppdrag. Nu gällde det för styrelsen att få tag i lämplig byggnadsherre. Vi valde ett företag med två kompanjoner som hade goda vitsord och ett bra pris. Förhandlingarna pågick i Helges kök, där hans fru bjöd på kaffe, och ibland i mitt skrädderi.

 

Eldningsoljan hade nått ett rekordpris så det gällde också att isolera. I stället för att bara putsa om väggarna bestämdes att isolering på 6 cm skulle sättas upp på samtliga väggar. Vi beslöt oss också för att montera ett tredje fönster i lämplig typ, det hade också fördelen att den dyrbara målningen av fönster inte behövde göras när färgen var skyddad. All plåt byttes, och skorstenarna fick nya kragar.

 

Samtliga tak omlades. Ny läkt, papp och tegel. Väggarna spritputsades och sprutmålades (mycket slitstarkt). Vi fick godkänt ett lån på 4,3 miljoner kronor med 5,5 % i ränta. Vi tyckte det var bra, då ett vanligt lån kostade minst 12,5 %.

 

Jag fick i uppdrag att hålla koll på hur arbetet fortskred, för att inbetalningarna till byggfirman skulle stämma överens med läget. Det var nödvändigt om konkurs skulle uppstå. I samma period hände två saker som vi var tvungna att åtgärda.

 

Dels var det nya regler för sophanteringen. För våran del gällde det att ändra så att soporna kunde hämtas på utsidan av husen. Det blev ganska stora arbeten på husen, bland annat på Centralgatan 18, där de stora trummorna på väggen måste monteras för att leda soporna till utsidan av huset. I samma veva byggdes sophuset på gården.

 

Vidare gick kulverten mellan Skolgatan 2 och Centralgatan 18 sönder. Problemet var att rören låg på fem meters djup uppe på kullen på grund av att det skulle vara självtryck upp till Centralgatan 18. Valet för den nya kulverten var om rören skulle läggas grunt med en pump uppe i Centralgatan 18:s källare. Det bodde äldre personer ovanför som kunde bli störda, så rören fick läggas som tidigare. Det drog ut på tiden av olika orsaker och var besvärligt för de boende. Helge och jag byggde ett provisoriskt staket så att ingen skulle ramla ner i den djupa graven.

 

HSB i gungning

 

Vi nåddes av rykten att HSB-rörelsen var i gungning. Rörelsen hade lånat in så mycket kapital från medlemmar och från föreningar utan statlig garanti. Vår förening hade, tillsammans med medlemmarnas reparationsfonder, för tillfället tre miljoner kronor innestående, med 5 % ränta (före den stora badrumsrenoveringen). Oroliga medlemmar ringde och var fundersamma hur vi skulle göra. Jag, som då var ordförande, kallade till möte angående omplacering av kapitalet. Alla medlemmar som kunde kom, så lokalen räckte knappt till – ett bevis på vilken angelägen fråga det gällde.

 

Jag och Birgitta J fick i uppdrag att skyndsamt flytta kapitalet till Föreningsbanken där vi fick högre ränta. Vi flyttade senare till Handelsbanken, där vi i förhandlingar med bankchefen I Engström fick en ränta på 8,5 % på 1,5 år. Bästa tänkbara utdelning.

 

Mycket har förändrats. Det stora är väl att vi har fått fjärrvärme till fastigheterna så att eldning med olja kunde avslutas, och att alla badrum renoverades – inte helt utan besvär – som skrivits om tidigare.

 

Medlemmar att framhålla i styrelsearbetet

 

Medlemmar att framhålla i styrelsearbetet är Birgitta Johansson med sina 19 år som aktiv med två renoveringar, ommålning av fasader och trappuppgångar med mera. Även Lars Wallmark hade många år i styrelsen, och samarbete med mig och Birgitta. Jag var ordförande i 17 år, först tillsammans med Helge Larsson och Birgit Gehlin, senare med Birgitta Johansson och Lars Wallmark. Jag avlöstes av Katrin Elofsson.

 

Föreningen i dag

 

Föreningen verkar nu fungera bra med en energisk ordförande, Inger Johansson. Mycket arbete har nedlagts under 2016 på föreningen. Ny asfaltsbeläggning på alla gårdarna, det stora arbetet med byte av samtliga fönster och uppsnyggning av gårdarna – lite andningspaus önskas! 😊

 

Ett nästan fullständigt generationsbyte har det blivit under de senaste åren, med mycket ungdomar som har köpt in sig i de väl placerade fastigheterna. Vi hälsar dem välkomna till föreningen Älgen!

 

Ett stort tack till de medlemmar som ställt upp i styrelsearbetet för föreningen Älgen under de 70 år som gått!