Ensamkommande flyktingbarn fick jobb genom HSB

– Det har varit jättebra och roligt att jobba här, säger Rahmat Mohammadi, som är 15 år och kommer från Afganistan. Jag har samlat ris i skogen och monterat garageskyltar. Och lärt känna nya människor.

Handledaren och vice ordförande i brf Lillsjön, Johan Haase, berättar att Rahmat även hjälpt till med tekniska utmaningar, som inställningen av den smartteve föreningen hade köpt in.

– Han ställde in den åt oss, för vi andra lyckades inte!

I brf Lillsjön bor nu fem ensamkommande flyktingbarn i det kommunala boendet Lillsjön HVB (hem för vård och boende). Alla fem har under sommaren jobbat åt föreningen, tillsammans med tio ungdomar som bor där med sina föräldrar.

Sjuttonåriga Fatima Alshaikhshaker är en av dem. Hon har bott i brf Lillsjön med sin palestinska familj i fyra år och sommarjobbat åt föreningen i tre år. I år har ungdomarna målat föreningens utemöbler och dörrbleck, renoverat och målat lekplatsen, jobbat i den intilliggande skogen och mycket annat.

 – Det har varit spännande, säger Fatima. Först tyckte jag inte det var så kul att måla, men sedan kände jag att det ju var för vår egen skull, för min skull, för vårt hus, och då blev det kul. Att dessutom få jobba tillsammans och lära känna svenskar och nya kompisar var spännande. Och så får vi bra lön, bättre än kommunens sommarjobbare, och alla boende här tycker att det blev fint!

Johan Haase intygar att de boende är mycket nöjda med ungdomarnas jobb.

– Vi har ganska hård disciplin i arbetsgruppen och försöker vara rättvisa. Vi samlas varje morgon klockan åtta, och försover man sig en gång händer inget. Händer det igen får man en varning och skulle det hända en tredje gång blir man av med jobbet. Men det har aldrig hänt. Sedan jobbar vi hela dagen till tretiden med raster och lunch så klart – och då alla går hem och äter – man har ju nära!

De har jobbat under sex sommarveckor, uppdelade i två gäng om vardera tre veckor. Det har funnits språkförbistringar och uppstått missförstånd längs vägen, så klart, men sammanhållningen har fungerat väl och stärkt grupperna.

– Att samarbeta med svenskar har gjort att jag har blivit bättre på svenska, säger Javad Ahmadi, 14 år från Afganistan. Nu hälsar vi på varandra på stan och vi pratar om våra olika kulturer och om mat!

Han har bara varit i Sverige i sex månader men talar redan bra svenska och går i vanlig klass i skolan. Han har liksom alla de andra fått uppehållstillstånd, men väntar på de sista fyra siffrorna i personnumret. Alla väntar de på slutlönen som snart ska komma. En av dem kommer att skicka hem pengarna till syskonen i hemlandet. Alla har dock inte kontakt med sina familjer längre. I stället har de blivit som en familj i sitt boende.

– Vi får stöd av varandra, säger Mekdes Eftem, 16 år och från Etiopien.

För Fatima är det självklart att jobba åt föreningen igen nästa år.

– Det är ett säkert jobb, för man vet att man erbjuds det igen nästa år om man bor kvar.

För de nyanlända svenskarna ligger stort fokus just nu vid att lära sig det svenska språket. För Fatima, som redan talar flytande svenska och studerar på gymnasiet, pendlar framtidsdrömmarna mellan att bli arkitekt eller journalist.

– Det känns viktigt att utbilda mig till något som hjälper mitt hemland Palestina på något sätt.

Text och foto: Anna-Karin Widehammar