Om Brf Fågelsången

Fågelsångens närmiljö präglas av tre områden. Det första är det lilla torget på norra delen, där flera små butiker hyr lokaler av föreningen och ger en viss närservice. Jakobsbergskyrkans fasad vetter också mot torget.

Det andra området är den naturligt grönskande bergknallen söder om torget.

Det tredje är den öppna platsen mellan de södra huskropparna närmast Kvarnbacken. Där är en trädgård planterad sedan många år och har restaurerats.

Du kan läsa mer om vår förening under mäklarinformation där texten också riktar sig till dig som är medlem. I övrigt finner du fördjupad information på de olika undersidorna som du når via menyvalen på hemsidan.

Historia

Har vårt område någon historia? Vad fanns här före exploateringen?

Ända fram till för cirka 50 år sedan var det jordbruksmark i hela området från järnvägen och bort till Viksjö. För några hundra år sedan var Bällstaån mycket större, och torde ha haft stor betydelse för jordbruket. För ännu mycket längre sedan gick Mälaren in som en "havsvik", vilket nog gav Viksjö sitt namn.

I området har man hittat två runstenar från 1000-talet, vilka nu står i Folkhögskolans park. En av stenarna är ganska unik, då den innehåller både svenska och norska runor.

Första kända gången som området har ett namn är 1347, då det kallas Vibelde. 1409 finns en notering med namnet Wikbellae. Vibble by, som det senare kom att kallas, bestod av fyra hemman. De verkade på en stor del av marken väster om järnvägen. De fyra hemmanen låg alldeles väster om Kvarnbacken, ungefär där Kvarnskolan nu ligger. Man har inte lyckats tyda vad namnet Vibble betyder. Namnet är ju väldigt likt Nibble, men de lär inte ha med varandra att göra.

Från 1545 och framåt vet man namnen på de som ägde gårdarna.

1642 ärvs Vibble by av Jakob Lilliehöök, som började bygga en sätesbyggnad. Denna byggnad kom senare (från 1662) att heta Jakobsberg. Där Viksjöleden går idag, fanns tidigare Allévägen, som band ihop gårdarna Säby och Jakobsberg.

De fyra gårdarna lades ner en efter en, och 1797 omnämns området som obebyggt. Jordbruket drevs då från Jakobsbergs gård ända fram till 1921, då hela området styckades i cirka 130 lotter. Några av dessa bildade småbruk, t.ex. Olovslund och Vattmyra.

Ett annat torp hette Kvarntorp. Byggnaden fanns på Kvarnbacken ändå till 1957, då den brann ner. Carl Nyström brukade marken norr om Kvarnbacken från 1926 fram till omkring 1960. Fågelsångens södra del ligger på den marken.

På Kvarnbackens östra sida, mot järnvägen fanns ett trädgårdsbruk på 1920- och 30-talet. Ett annat trädgårdsmästeri fanns på den plats Västerby nu ligger, och även där Vibblaäng ligger.

Redan 1919 hade Karl Pettander köpt huvudbyggnaden Jakobsberg, och han startade Folkhögskola där.

Från mitten av 50-talet börjar den moderna utvecklingen. HSB köper successivt upp marken för att bygga bostadsrättslägenheter och marken som Fågelsången finns på, köpte HSB av flera markägare under 1966. I slutet av 50-talet börjar Västerby bebyggas, Vibblaäng är klart 1966 och Fågelsången 1968, ungefär samtidigt som Kvarnen. Vid den här tiden fanns egentligen inget centrum i Jakobsberg, utan det närmaste var några affärer, som fanns där Allévägen och järnvägen korsades.

Kvarnbacken har väldigt många fornlämningar, cirka 130 stycken. Det är en blandning av rösen, högar och stensättningar. De allra flesta finns på den södra delen av kullen. Det första omnämnandet av Kvarnen är 1786, då en mjölnare finns med bland de som lyder under Jakobsberg. Mjölnaren bodde i en stuga alldeles i närheten av Kvarnen.

På flera ställen på Kvarnbacken märks spår av bebyggelsen. De tydligaste är väl de fruktträd, som finns både uppe på Kvarnbacken, och på dess östra sida, mot Järfällavägen.

Kvarnen brann ner en natt i maj 1980, men den byggdes under stor enighet upp igen efter gamla foton, och kunde invigas 1981. (Red. anm.: Även denna kvarn har senare brunnit ned).

Hämtat ur Järfällaboken. Den som vill veta mer kan förstås läsa där.

Järfällas historia är väl dokumenterad i största allmänhet, tack vare Lars Gustafsson, som även har bistått Fågelsångens styrelse med kunskap om viktiga sakfrågor.

Du kan läsa mer om Lars och relaterade ämnen på Wikipedias hemsida:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Gustafsson_(socialdemokrat)

Namnet fågelsången

Fågelsången, ett vackert namn på ett trivsamt område. Men var kommer namnet från?

I Järfälla Hembygdsblad nr 2 från maj 2008, har Lars Gustafsson J:r en lång artikel om namnet och var det kommer ifrån. Lars är en välkänd Järfällaprofil, som bland mycket annat skrivit Järfällaboken 1957, och var den mest tongivande i den helt nya utgåvan Järfällaboken II 1986. Han har varit riksdagsman, och under många år aktiv i kommunalpolitiken.

Fågelsången var för länge sedan ett torp under godset Jakobsberg (nuvarande Folkhögskolan). Torpet låg ungefär där Semestervägen 17-23 finns idag, i västligaste Jakobsberg nära Pingsttippen, Görvälns återvinningscentral.

Där Pingsttippen ligger, fanns tidigare en liten tjärn med sandbotten. Den användes ända in på 1940-talet för att bada i. Den tjärnen kallades Fågelsången, och platsen är ju väldigt nära torpet med samma namn.

Torpet Fågelsången tillkommer troligen på 1790-talet. Första gången det nämns är i födelse- och dopboken 1800, då hustrun Sara Michaelsdotter i Fågelsången omnämns som dopvittne. Under denna tid ägdes Jakobsberg av överstelöjtnant Otto Reinhold Wrangel, och det är troligt att det var han som lät uppföra torpet.

Etableringen av Fågelsången gjordes isolerat inne i skogen, skiljt från övrig bebyggelse och med ytterst liten odlingsyta.

De tidigaste skrifterna pekar på att torpet är hantverkar- och torparbostad, kanske kombinerat med skogvaktare. Några av de som tidigt bodde där är skomakaren Lars Östlund med hustrun Stina Andersdotter i mars 1801, smeden Per Enström med hustrun Sara Michaelsdotter i augusti samma år, samt torparen Jan Eric Carlsson med hustrun Maja Lisa Brodin år 1802.

Från 1821 upptas torpet Fågelsången i husförhörslängderna som obebott.

Husförhör hölls för att kontrollera allas kunskaper i innanläsning och kristendom, t.ex. Luthers katekes. En bieffekt var förstås att hålla koll på alla, att se till att alla sköter sig. Lars Gustafsson J:r och andra forskare är förstås lyckliga över dessa skriftliga förhörslängder när det t.ex. gäller att utreda vem som bodde var.

Och så på slutet: hur kommer det sig att just vårt område och vår förening fick detta namn? Lasse har inte lyckats få tydliga svar, men har en trolig förklaring. En trädgårdsmästare Bertil Andersson drev en Handelsträdgård som ägde en hel del mark. Eriksson var också kunnig om gamla Jakobsberg, och han kan ha varit idégivare när området skulle namnges.

Lennart Johansson, tidigare sekreterare och mångårig ledamot i styrelsen