Om Färjan

Karin Boye bodde i Färjan

Författarinnan Karin Boye bodde i Färjan en tid när tjugotal blev trettiotal

Hennes bror Ulf Boye berättar att hon först delade lägenheten med sin väninna Elsa Nilsson, som var konstnär. Lägenheten låg i uppgång 9 på plan 3 ( dagens uppgång I). På våren 1929 avled Elsa i ansiktsros, en sjukdom som vi i dag kan bota med antibiotika.

Karin var vid denna tid redan en etablerad poet. 1922 hade hon, 22 år gammal, debuterat med diktsamlingen Moln. Gömda land kom två år senare och Härdarna publicerades 1927. Hon hade även skrivit ett antal noveller i olika tidskrifter. Sedan 1927 hade hon också varit medlem i den radikala tidskriften Clartés redaktion.

I kretsen runt Clarté lärde hon känna Leif Björk, en ung man på den yttersta vänsterkanten. Karins och Leifs från början kamratliga förhållande djupnade och i juli 1929 gifte de sig. Han var då 22 år och hon 29. Paret Boye-Björk bodde kvar i Karins etta i Färjan.

Äktenskapet kom att bli kort. 1931 separerade de, men de fortsatte att vara nära vänner fram till Karins tragiska självmord 1941.

Under de år Karin och Leif bodde på Alströmergatan studerade han. Karin skrev, bland annat för Clarté och ytterligare en tidskrift, Spektrum, som hon var med och grundade 1931.

Hösten 1929 arbetade Karin med översättningen av Thomas Manns Der Zauberberg (Bergtagen). Samma år fick Mann nobelpriset och man får förmoda att Bonniers Förlag var glada över att boken då förelåg i svensk översättning. Karin arbetade även med andra översättningar när hon bodde i Färjan. Någon ny diktsamling skulle hon dock inte komma att ge ut förrän 1935, då För trädets skull publicerades.

I stället präglas denna tid av prosaexperiment. Det var i Färjan som Karin skrev sin första roman Astarte (1931). Roman är kanske inte den rätta beteckningen. Det finns ingen egentlig huvudperson eller genomförd handling i detta poetiska verk, som genomsyras av en kritik mot de kommersiella krafterna. Astarte vann 5000 kr i en litteraturtävling. Pengarna var mycket välkomna hos Boye-Björks, som hade problem med att leva två vuxna på en författarlön. Boken blev dock ingen större succé, vare sig hos kritiker eller publik.

Karin Boye är en intressant författare som är väl värd att stifta närmare bekantskap med. På biblioteket finns böcker om henne, och framförallt böckerna av henne. Karin Boye Sällskapet har även intressanta sidor på internet: Karin Boye

Av produktionen efter tiden i vårt hus kan nämnas lyriksamlingarna För trädets skull (1935) och De sju dödssynderna (postumt 1941) och romanerna Kris (1934) och den hemska framtidsskildringen Kallocain (1940).