Finnboda historia

Finnboda i förvandling*

1873 köpte Bergsunds Mekaniska Verkstad område Finnboda för att flytta ut sin

varvsverksamhet från Mälaren till Saltsjön. Slussen begränsade varvet från att föra ut större

fartyg. Områdets ägare Finnboda Beckbruks AB hade i stort sett lagt ned sin framställning av

gran- och furutjära för tätning av fartygsskrov. Orsaken var att träfartygen ersattes av

ångfartyg byggda i järn. Varvets första fartyg var tankern ”Talmund”, som levererades 1882.

Stockholm Rederi AB Svea köpte varvet 1916 och var dess ägare fram till 1970. Trots

depressionen på 1920-talet uppförde Sveabolaget nya stapelbäddar, en plåtverkstad och ett

huvudkontor (idag SLG-huset), maskinverkstaden (idag Fogia) samt bostadshus på

Finnberget. På 1930-talet ökade handel och sjöfart samtidigt som Sverige rustade upp flottan.

På Finnboda gjordes nya satsningar under andra världskriget. Man byggde snickeri/timmer-

verkstaden i tre våningar 1945 (idag Brf Hamnkontoret med 5 våningar), svetshall 3 (idag Brf

Dockland), marketenteriet (idag uthyrt till dataföretag), den höga verkstadsbyggnaden mellan

svetshall 3 och Finnberget (riven och ersatt med Ikanos bygge Saltsjö Vy) samt det centralt

placerade Verkstadskontoret (idag kontorshus för klädesföretag). På Finnberget byggdes

ytterligare bostäder åt varvets personal.

1970 såldes varvet till Salénrederierna. En nysatsning gjordes med igenfyllning av

Hästholmssundet och på nyvunnen mark byggdes en ny svetshall och ytterligare förråd för

utrustning. En stor bockkran uppfördes som gick helt över den stora stapelbädden. Kranen

kunde köra från verkstadsbyggnaden och svetshall 3 på en kranbana, som slutade en bit ut i

vattnet. Fartyg upp till 35 000 ton kunde byggas. Snickeriverkstaden (idag Brf

Hamnkontoret) blev huvudkontor. Det gamla HK-kontoret (idag SLG-huset) såldes eller

hyrdes ut till utomstående. Saléns satsade på nybyggnad och reparationer men redan 1973

kom oljekrisen. Tank- och lastfartyg lades upp eller skrotades. Samtidigt ökade konkurrensen

från Polen, Öst-tyskland, Japan, Korea och Kina. Saléns kompletterade sin verksamhet med

oljeplattformar. Det gav mycket arbete men affären gick med stor förlust. 1976 hade varvet

700 anställda. Svensk varvsindustri förblev blev olönsam. Statliga Svenska Varv bildades

1977 i samråd mellan Staten och Metall-Facket för att rädda så många jobb som möjligt. I

utbyte mot marken i Finnboda satsade 1981 Nackas och Stockholms kommun samt

Landstinget 10 miljoner kronor var för att bevara Finnboda Varv. Samtidigt sjösattes ms

”Nordic Link”, som kom att bli varvets sista egna fartygsbygge.

Finnboda Varv byggdes nu om till Sveriges största reparationsvarv och en stor flytdocka

köptes 1982 för bla Finlandsfärjorna. 1986 köptes och flyttades stålbyggnadsföretaget

Gränges Hedlund till Finnboda AB, som blev det nya namnet. Bolaget hade tre inriktningar:

fartygsreparationer, verkstadsproduktion och stålbyggnad. Finnboda AB tycks ha varit

lönsamt medan övrig verksamhet i det statliga Svenska Varv krävde årliga tillskott i

miljardklassen. Staten och Metall-Facket enades om avveckling. Svenska Varv överlät 1987

samtliga sina aktier till statliga Celsius Industrier AB, som den 10 november1988 överlät

samtliga aktier i Finnboda AB med byggnader och tomträttsavtal till Stockholmen Industrier

AB för 40 miljoner kronor (huvuddelägare Olof Nelson). Inom 14 dagar såldes byggnader och

tomträtter vidare till fastighetsbolaget Fabege BTG Invest för ca 70 miljoner kronor.

Samtidigt var de två parterna överens om ett återhyresavtal, som kostade Finnboda AB nästan

8 miljoner i årshyra för tomträtter och byggnader. De nya ägarna gjorde investeringar i

Finnboda AB genom leasing och köp. Verksamheten fortsatte men bara efter något år den 9

jan 1990 tog det åländska färjefartyget Sally Albatross eld i samband med svetsningsarbete.

På grund av grovt slarv lämnades ingen ersättning från varvets ansvarsförsäkring

(brandvakten hade lämnat fartyget, brandslangen var bortkopplad liksom fartygets

sprinkleranläggning, brandsektionering öppen). Av samma anledning gällde inte heller den

begränsning av ansvarsbeloppet 50 miljoner kronor som fanns inskrivet i varvets

reparationsavtal. Fartygets överdel och inredning totalförstördes. Maskineriet fick stora

skador av skum och släckvatten. Tack vare en intakt bottendel kunde återstoden av fartyget

bogseras till Tyskland för återuppbyggnad.

Det åländska försäkringsbolaget Alandia begärde ca 550 miljoner kronor i återersättning för

sina kostnader. Finnboda AB försattes i konkurs den 13 november 1990. Konkursförvaltaren

sålde allt lösöre sedan han klarat ut vad som var leasat respektive köpt. Den stora flytdockan

nr 2 såldes till Mexico 1991 men det dröjde ända till oktober 1997 innan Högsta Domstolen

avgjorde att beloppet från försäljningen tillföll varvets konkursbo och inte dess säljare.

Tomma plåtverkstäder, svetshallar, maskinverkstäder och marketenteri alla med tomträtt,

fartygsbäddar och kajer ägdes troligtvis av fortfarande av fastighetsbolaget Fabege BTG

Invest. Verkstadskontoret (idag klädesföretag) och Huvudkontoret (idag Brf Hamnkontoret)

såldes av. Lokalerna hyrdes ut till designfirmor, konstnärer och småföretagare. Utan den stora

flytdockan var all varvsdrift omöjlig.

1997 blev HSB Stockholm med dotterbolaget, Finnboda Industrilokaler HB, ägare till all

mark och alla byggnader i Finnboda. Svetshall 3 var dansstället Dockland år 2002 och på

bänkar placerade utomhus i Stora Stapelbädden kunde man sommaren år 2003 se pjäsen

Vävarnas Barn byggd på Per Anders Fogelströms roman.

Nyréns Arkitektbyrå presenterade 1998 ett vinnande förslag, som Nacka kommun sedan

godtog som Detaljplan 313. Kajer, pirar, minnesmärken, produktionslinjer samt

centralpunkten Hamnplan blev viktiga delar i områdets förvandling. Gatsten, asfalt och

cement lagda i strängar visar stapelbäddarnas riktning. Delar av bockkranens kranbana har

bevarats liksom dess stapelbädd. Brf Hamnkontoret är ett fartyg som skall sjösättas med

bredsidan först, de blivande Finnboda Pirar är äldre Vaxholmsbåtar med blanka räcken i

mässingkulör liggande i Saltsjön, taket på Brf Hamnplan 13 A-C är en gråsvart fartygsköl

utmed stora stapelbädden, Brf Hamnplan längs Varvsvägen är ett fartyg klart för sjösättning,

den ovala Gröna Parken nära Kvarnholmsvägen liknar ett fartygsskrov med fören mot stora

trappan i Brf Hage. På Hamnplan framför Brf Hamnkontoret finns ett ”konstverk” gjort av

tjocka järnplåtar som varit golv i den rivna svetsverkstaden. Runt Gröna Parken ligger

förrådsbyggnader med fartygsutrustning.

 Fakta delvis tagna ur Nackaboken 2006 samt Kvarnhjul och Fabriksskorstenar 2012

utgivna av Kulturnämnden, Nacka.

En artikel om varvet finns i Nacka Värmdö Posten den 10 september 1991.

Ms Sally Albatross finns på lokalt frimärke utgivet av Postverket Åland febr 2012.

S/s Birger Jarl finns på ett vanligt frimärke 0,55 euro utgivet av Postverket Åland febr

2012. Hon byggdes 1953 på Finnboda Varv åt Sveabolaget, som sålde henne 1973.

1978 blev hon Baltic Star med Panama som hemmaland. Hon ägdes av rederiet

Ånedinlinien och trafikerade Stockholm-Mariehamn- Stockholm. Hon återfick namnet

Birger Jarl 2002 efter tillstånd av Sveabolagets arvingar samt bokstaven S på

skorstenen. På sommaren 2013 togs hon ur trafik och blev vandrarhem på först

Skeppsbron och sedan Stadsgården. Hon har gjort julbordsturer mot Vaxholm 2015.

Huvuddelägare i Stockholmen Industrier AB var Olof Nelson. Han drev varvet vid

konkursen i november 1990. År 2006/7 köpte Nelson lgh 4 i Brf Finnboda

Hamnkontor av HSB Stockholm men flyttade aldrig in. Han överklagade

byggnationen av Pirhusen till högsta instans och åberopade att Pirhusen trots det nya

grundet löpte stor risk för påsegling och att vyn från sjösidan mot bergssidorna

(riksintresse) förlorades. Överklagandet avvisades av Regeringen (Anders Carlgren)

den 4 september 2008. Detaljplanen (DP 452) för Pirhusen vann laga kraft den 3

oktober 2008. Sex år senare (våren 2014) ansökte HSB Bostad AB om bygglov av

Pirhusen, som Nacka kommun beviljade i maj 2014.

Branden ombord på Sally Albatross varade i tre dagar och finns på ”YourTube”

inspelad av SBF (Svenska Brandskydds Föreningen). En utredning om har även gjorts

av Statens Katastrofkommision (SOU1991:33). Det fanns 67 anställda ombord samt

15 artister som tränade inför sitt framträdande till sjöss. Ingen person omkom men

några fick rökskador.

Rolf Nordling, Brf Finnboda Hamnkontor, januari 2016