Vem var Sigismund?

Vem var Sigismund?

Sigismund föddes i fängelsetornet på Gripsholms slott 1566. Här satt hans pappa, Johan III, och mamma, Katarina Jagellonica, inlåsta i fyra år. De var strängt bevakade av pappas bror Erik XIV och hans soldater.
Sigismunds mamma och pappa kan inte ha varit särskilt glada under den här tiden. Samma år som Sigismund föddes dog deras lilla dotter Isabella. Dessutom hade Ivan den Förskräcklige borta i Ryssland krävt att Katarina skulle lämnas ut som gisslan. Det skulle hindra Erik XIV att ställa sig på Polens sida i de krig som pågick runt Östersjön.

Konstnärligt lagd
Sigismund framtid var utstakad redan vid födelsen. Genom sin mamma var han tronarvinge till storfurstendömet Litauen och genom sin pappa till kungariket i Sverige. Sigismund fick en katolsk uppfostran - med tanke på att han så småningom skulle bli kung i Polen-Litauen. Hans intresse låg åt det konstnärliga hållet. Han var en duktig guldsmed. Han målade i olja och han spelade cembalo. Han var också intresserad av alkemi (att göra guld) och det gick rykten om att en storbrand på ett slott i Krakow berodde på att den unge kung Sigismund misslyckats med ett av sina experiment...

Kröntes till kung
När Sigismund var 21 år kröntes han till kung av Polen-Litauen. Det var ett jätterike. Många, många gånger större än det fattiga lilla Sverige. Det var besvärligt att regera och Sigismund hade inte tid att resa hem så ofta. Därför visste svenskarna inte så mycket om sin blivande kung. Det såg hans farbror, hertig Karl, till att utnyttja. Sigismund framställdes som en riktig tråkmåns, inte alls lämplig som kung i Sverige. Först och främst för att han var katolik förstås, men också för att han var inbunden och svår att förstå sig på. Det påstods att han grät mycket - framför allt efter nattvarden. De mäktiga polska adelsmännen gillade inte heller Sigismund. De hade haft en lysande regent tidigare. Han hette Stefan Bathory och var intresserad av jakt, turneringar och baler.

Hem till Polen
Adelsmännen kallade Sigismund "den tigande djävulsungen". Pappa Johan III föreslog att han skulle avsäga sig den polska kronan och komma hem. När Sigismund kom till Sverige för att krönas 1594, hade Karl sett till att stifta en ny lag. Enligt den fick katoliker inte ha några viktiga tjänster.
Sigismunds strängt katolska hustru, ärkehertiginnan Anna, rös när hon hörde det. Hon tyckte att Sverige var ett kallt och "barbariskt" land. Hon längtade tillbaka till sitt fina slott i Polen. Sigismund och hans drottning reste snart hem, med kungakronan i bagaget. Nu skulle Sigismund försöka vara kung i två riken. Det gick inte så bra. Det hjälpte inte att han hade sina anhängare utplacerade lite här och där. Hans farbror, hertig Karl, såg till att skaffa sig själv att större makt.

Erövring
Vid en riksdag i Söderköping 1595 valdes Karl till riksföreståndare. Det blev allt svårare för kung Sigismund och hans rådgivare att styra. Flera svenska adelsmän flydde till Polen. De försökte nu övertala Sigismund att resa till Sverige och visa hertig Karl vem som egentligen var kung i landet. Sigismund rustade en flotta och begav sig mot Kalmar. Med vapen skulle han försöka erövra sitt eget land! Hans trupper besegrades av hertig Karls i slaget vid Stångebro. 1599 avsattes Sigismund som kung i Sverige.
Det dröjde inte länge förrän det var krig mellan Polen och Sverige. Nu gick det bättre för Sigismund. I Polen ansågs han alltmer som en skicklig kung och politiker. Sigismund dog 1632. Det var samma år som en annan svensk kung, Gustav II Adolf, stupade vid Lutsen.