Lamberget under kriget

Under Andra Världskriget ansågs Lamberget med sitt läge nära hamnen vara en lämplig försvarspost. Lambergsskogen förvandlades till en fästning.

Tre bunkrar, s.k. kanonfort byggdes och även ett värn, vars olika delar förenades med gångar.

Kanonfort på Lamberget

Fotot av de två pojkarna, som poserar på ett av dessa kanonfort har vi fått av Sten Sundman, Hammarö. Det är taget före 1949, för då byggde KMW här nedanför berget
och flyttade sitt gjuteri från de gamla lokalerna på Herrhagen.

Minne från svunnen tid

Ett av kanonforten idag, delvis dolt av högt gräs och sly - och insidan bemålad med färgstark grafitti.

Trolig ingång till värn

I det gamla stenbrottet sprängde man in ett bergrum. Ingången gjordes som en del av berget och var mycket svår att upptäcka från luften. Den hittar jag inte, men väl den här ingången - kanske till värnet?

Rester av Bevakningstornet

Även om de tre kanonforten aldrig bestyckades var Lamberget ändå viktigt ur försvarssynpunkt.
Här uppe byggdes ett luftbevakningstorn, inte långt från nuvarande vattentornet.

Där spanade unga uniformerade kvinnor från Försvarets luftbevakning efter fientliga anfall. Dessa "Tornsvalor" var populära bland traktens unga män, men inte helt
accepterade bland de civila kvinnorna...

Landstormsmän

Herrhagsskolan ligger inte på Lamberget men var då och är fortfarande Lambergsbarnens skola

Under kriget blev skolans fristående gymnastikbyggnad "förläggning för en avdelning landstormsgubbar i trekantiga hattar och grå uniformer med blå kragar och ärmuppslag" skriver Lars Sundman i "Poppelmelodi".

Landstormsgruppen marscherade taktfast genom Herrhagens gator över till Lamberget - till ungarnas stora förtjusning, men det var inte lätt att hålla jämna steg med gubbarna.

Målet var övningsområdet uppe i Lambergsskogen.

Herrhagsskolan - sjukhus

Juli 1945 - januari 1946 blev Herrhagsskolan beredskapssjukhus för ca 300 polska judinnor i alla åldrar, som räddats från koncentrationslägret Bergen-Belsen med Folke Bernadottes ”Vita Bussar”. Skolbarnen fick helt enkelt flytta på sig och placerades ut på andra skolor i stan.

Kvinnorna var alla i behöv av snabb vård. Att just Herrhagsskolan valdes berodde på möjligheten till god hygien genom tillgång till både tvättmöjligheter, bad och bastu - och så var den lätt att nå med tåg.

På 100 timmar var allt klart för att ta emot patienterna, som kördes med tåg fram till Vasagatans slut.

Många av patienterna var i så dåligt skick när de kom, att de fick köras upp till skolan med ambulans. Kvinnorna placerades 5 -6 stycken i varje sal.Trots god omvårdnad dog ett 15-tal av dem. De begravdes på den mosaiska kyrkogården i Karlstad.

Efter tiden som sjukhus sanerades och renoverades skolan helt för att kunna ta mot sina elever igen till hösten 1946

I maj 2008 avtäcktes in minnesplatta på Herrhagsskolan om dess tid som beredskapssjukhus.

Dokumentation i bokform

Det har funnits förvånansvärt lite dokumenterat om detta skede i Herrhagsskolans historia, men under ett års tid har läraren och projektledaren Christer Mattsson forskat om detta tillsammans med en grupp elever från Vålbergsskolan och det har resulterat i mycket intressant och läsvärd bok.

Den heter "Till Herrhagen kl. 13.24", har givits ut på pb Förlag i Karlstad och kan beställas från Karlstad Kommuns Barn- och Ungdomsförvaltning, Drottninggatan 47,
651 84 Karlstad